Skotsk favoritsångare
Plats: (Numera nedlagda) Folkmusikklubben Court Sessions i Tooting södra London
Tidpunkt: En fredagskväll i november 2005
”Aren’t you Lars Nilsson?” Frågan kom helt oväntat från en storväxt, långhårig skotte under kvällens paus. Jag blev först förvånad, sedan mycket stolt. Den som frågade var nämligen kvällens gästartist Dick Gaughan, en av Skottlands största inom folkmusik, fantastisk gitarrist och kraftfull sångare och inspiratör bakom en icke föraktfull del av min egen repertoar.
Första gången jag hörde honom var på The Marquee i London sommaren 1977 som en del av den skotsk-engelsk-irländska folkrockgruppen Five Hand Reel. Jag köpte givetvis den skiva de turnerade med, ”For A’That”. Den första hade jag redan. Vid ett Londonbesök kommande sommar köpte jag två av hans soloskivor, ”Kist of Gold” och den instrumentala ”Coppers and Brass”. Sedan dess har jag i princip köpt allt han har varit inblandad i.
Dick Gaughan är i första hand en uttolkare av sånger. Han skriver i förordet till albumet ”Redwood Cathedral”: … if we all only sing songs we have written ourselves, all songs will die with the writer”. Han lägger till att en bra sångare och en bra sångskrivare inte nödvändigtvis behöver vara samma sak, och att ingen förväntar sig att en skådespelare ska skriva sina egna pjäser.
Så via honom har jag snappat upp och lärt mig många sånger. Han fick upp mina öron för ”My Love Is Like a Red Red rose” av Robert Burns (javisst, texten finns tolkad till svenska av Taube). Det var hans inspelning av Si Kahns otroliga ”What You Do With What You’ve Got” som fick mig att börja sjunga den. Han stod också för den första inspelning av ”Song of Choice”, skriven av Peggy Seeger, som nådde mig. Tolkad av Mikael Wiehe till ”Valet” är den med varje gång jag sjunger på politiska tillställningar. Och så, mer oväntat, var det hans tolkning av den gamla ”Let iT Be Me” som fick mig att återupptäcka den.
Men Dick Gaughan har också skrivet många sånger som numera förs vidare av andra. Den mest välbekanta är nog ”Both Sides Tweed” från LP:n ”Handful of Earth”. Gaughan är skotsk nationalist av första klass, och tillika mer vänster än de flesta. Hans dröm har alltid varit en fri ”Democratic Republic of Scotland”. I sången sjunger han över sorgen om att hans land inte är sitt eget, men utan något hat mot engelsmännen. Refrängen slutar ”Let friendship and honour unite and flourish on both sides the Tweed”. (Tweed är gränsfloden mellan Skottland och England.)
Jag älskar sången så mycket att jag döpte en grupp jag ledde i mitten på 1980-talet efter den, så att våra sångerskor var tvungna att sjunga den varje gång vi spelade offentligt.
Lyssna även på hans ”Why Old Men Cry” som beskriver ett besök på en av kyrkogårdarna i Flandern.
I september 2016 slutade Gaughan att spela offentligt efter att ha drabbats av en stroke. Just nu arbetas det med att ställa samman en box med det mesta han har gjort. Eftersom inget skivbolag är intresserat körs det som ett privat projekt i samarbete med Gaughan själv, och där all vinst ska direkt till honom. Gissa vem som tänker köpa.
Och varför kände han igen mig den kvällen? Det gjorde han egentligen inte. Han hade hört namnet eftersom jag hade recenserat honom ett par gånger i den amerikanska webb-tidskriften Greenmanreview, en konsert i London och en eller två skivor om jag minns rätt. Sedan misstänker jag att Dave som drev klubben hade pekat ut mig. Oavsett hur det gick till känns det alltid lite extra när en av ens idoler kommer fram och nämner en vid namn. (Som tur var hade mina recensioner av honom varit väldigt positiva. De finns tyvärr inte längre tillgängliga på Internet.)
Lyssningstips:
Five Hand Reels bästa skiva är den ovan nämnda ”For A’That”, deras andra. Vill my lyssna på ”Red Red Rose” får du gå till den tredje ”Earl of Moray”
Av hans soloskivor skulle jag i rösta hand rekommendera de två jag har nämnt, ”Handful of Earth” och ”Redwood Cathedral”. ”The Song of Choice” finns på ”A Different Kind of Love Song”. ”Handful ..” och ”Different …” finns på Spotify, däremot inte ”Redwood”. Där finns också en ”Introduction to …”.
Dick Gaughan var också under en kort period med i Boys of the Lough. Han har även gjort duoskivor med Andy Irvine och Martin Simpson.
