Skolmat del 6 - Götene
1992 blev jag rektor för Ljungsbackenskolan i grannkommunen Götene. Åter en skola med utmärkt skolmat, även om jag inte åt så ofta. Vi hade ingen personalmatsal.
Däremot var matorganisationen perfekt. Skolan hade tre mindre matsalar, var och en lagom för en klass. Det var egentligen inga salar, låga väggar skiljde dem från huvudkorridoren och före och efter lunchen fungerade de som arbetsytor för eleverna. I den ena brukade eleverna spela pingis på rasterna.
Varje klass hade sin mattid, och två lärare åt med dem. Vi talar både låg- och högstadium, mellanstadium hade vi inte. Ett par elever fick smita från lektionen några minuter tidigt för att duka för sina kamrater. Maten ställdes fram i karotter på borden. Inget köande, fast platser. Allt upplagt för en lugn och fin måltid. Så var det nästan aldrig några elever som skippade lunchen heller, något som säkert påverkade skolresultaten. Ett år hade vi bäst avgångsbetyg av samtliga skolor i hela Skaraborg, en något år innan jag började var en av våra elever bäst i länet i DNs Nutidsorientering. Jag ser ett klart samband.
Mitt bidrag var att jag vid ett möte med matrådet lärde var kostansvarig hur hon skulle lägga upp den årliga matenkäten. Det ju så att om man frågar elever vad de helst vill ha för skollunch så är svaret ganska givet. Pizza och spaghetti med köttfärssås kommer alltid högst. Fisk och soppa lyser med sin frånvaro på alla sådana listor.
Så jag föreslår frågor typ: När vi serverar soppa, vilken soppa vill du då helst ha? Samma för fisk. På så sätt gör man också klar att det kommer att förekomma dessa rätter på menyn.
