Skolmat del 4 - Gymnasiet
Gymnasist och lärarstuderande
Jag gick gymnasiet på Fredrika Bremerskolan i Handen. Den var också helt nybyggd när jag började där, och dessutom inte helt färdig. Under de tre åren jag gick där hade vi vår idrott i tennistält när vi inte kunde vara utomhus. Men jag klagar inte. Jag hatar redskapsgymnastik.
Om det var maten som försämrats under åren eller mina förväntningar som höjts är öppet för debatt, men jag tyckte inte att det var lika gott, även om jag ofta åt med god aptit.
En nackdel på Fredrika B var att vi åt på engångsmaterial. Jag minns hur tävlade om att kunna få skeden att stå rakt upp i den tjocka ärtsoppa som serverades då och då. (Påminner om konsistensen i den ärtröra, skulle nog vara soppa, jag en gång serverades på en skola i Newfoundland, Kanada).
Smöret till smörgåsarna serverades i små plastpaket, lite för stort för en hård macka och för litet för två. Men för skämtarna var de idealiska det serverades kokt torsk. Det gällde bara att lyfta av locket försiktigt, bre sin smörgås och sedan återfylla asken med fisk och sås. Så låtsades man köa för att få mer, men med målet att osett lägga tillbaka paketet bland de oöppnade. Jätteroligt tyckte vi.
Vårt oskyldiga skämt bleknar dock jämfört med vad som ledde till att en tre år yngre musikkompis och några av hans klasskamrater blev utkastade ur matsalen en dag. De tyckte skolmaten den dagen inte var mycket att hurra för, så de bestämde sig för att fira surströmmingspremiären i matsalen. Varken personalen eller de andra eleverna uppskattade tilltaget.
Under min lärarutbildning kom jag tillbaka till Vendelsömalmsskolan för praktik i en årskurs 5 där. Gav mig en vink om hur olika vi kan bedöma mat. Jag och mina två bröder åt under två veckor samma mat, tillagad på samma vis. Jag åt i den del av Vendelsömalmsskolans matsal där lärarna åt, dvs i en ände av lokalen. Mellanbrorsan åt på gymnasiet och lillbrorsan i samma lokal som jag, men i elevavdelningen.
När mamma frågade hur maten hade varit brukade jag svara ”bra”, mellanbrorsan ”OK”, medan lillbrorsan för det mesta klagade på den.
