Skolmat del 2 - Gävle
Mina första erfarenheter av skolmat var 1960-1964 när jag gick mina första skolår på seminariets övningsskola i Gävle. Jag lyckades med att avverka tre skolformer de åren, två år i folkskolan med bokstavsbetyg, ett år i enhetsskolan och sedan slutligen ett i grundskolan.
Det var en bra skola, med bra undervisning. Alla våra lärare var parallellt lärarutbildare, och vi hade ämneslärare i både engelska och musik. Klassrummet var också befolkat av lärarkandidater i varierande steg av sin utbildning, och av varierande kvalitet. Som skåning fick jag rätta en av dem som inte kunde uttala Kristianstad på rätt sätt (med danskt uttal av Kristian) och en annan behärskade inte det engelska ordet för onsdag.
En färdighet som utvecklades de åren var förmågan att dölja delar av skrivboken för kandidaterna. Mina lärare hade en ful ovana att med rött lämna kommentarer om att jag måste förbättra min handstil efter uppsatser och andra skrivövningar. Själv har jag alltid hävdat att innehållet är viktigare än layouten, så deras uppmaningar gav litet resultat. (Länge leve datorer.)
Men skolmaten då? Som sagt detta var en utbildningsanstalt för blivande lärare, inte för blivande kockar. Den kokta torsken döpte vi till ”Pappa Bens tuggummi” (detta var på den tid Bröderna Cartwright var det häftigaste man kunde se på TVs enda kanal). Makaronerna var sällan varma och de kletade ihop sig så att om man tog en fick man en hel hög. Om maten var kall, så var mjölken i alla fall desto ljummare. Den serverades i plåtmuggar som var så smala i botten att de lätt välte.
Vi satt på rygglösa träpallar. Att ta mat själv var det inte frågan. Tanterna vid serveringsdisken utmätte en vad de tyckte lagom portion, sedan var det bara att äta upp. Ville man händelsevis lämna något skulle man få tillstånd av den barskaste av dem, som vandrade runt som en hök i matsalen, med främsta uppgift att slå ner på minsta tecken på bus och att neka illamående elever att slippa äta upp.
Jag lyckades slippa två gånger. Den första när jag tappade en mjölktand under måltiden och min hörda smörgås fick blodfläckar. Den andra var när jag förätit mig på stekt strömming, flera påfyllningar, och enligt mina kamrater hade en tydlig grön nyans i ansiktet. Andra gånger försökte jag inte ens.
