Det där med skolmat - del 1
Under den närmaste veckan kommer jag varje dag att publicera ett inlägg på temat skolmat. Det blir mycket utifrån mina egna erfarenheter, från lågstadieelev i Gävle tidigt 1960-tal till skolchef i Mellerud drygt 40 år senare. Och några lite smålustiga anekdoter på temat. Hoppas ni hänger med på resan. Dags för inledningen som utspelar sig i nuet:
För ett par år sedan öppnade en så kallad handelsplats vid norra rondellen i Mellerud. Den ligger i det nordvästra hörnet av korsningen. I det nordöstra ligger Melleruds kommuns största skolområde, en F-6-skola med cirka 400 elever, en 7-9-dito med drygt 300 och så en gymnasieskola med cirka 160, varav de flesta dock går lärlingsutbildningar och är på andra platser dagtid.
Det är strategiskt att placera ett handelsområde med en Sibyllarestaurang, ett Dollar Store med ortens billigaste godis och ett stort Coop med färska bullar, godis och läsk, på ett sådant sätt. De dagar skolmaten inte passar eleverna gör de goda affärer. Undrar om de dimensionerar personalen lunchtid efter skolmatsedeln? När det är fisk eller soppa har de högtryck.
Jag minns hur jag som rektor för en stor högstadieskola i Skara (480 elever) i slutet på 1990-talet blev kontaktad av ägaren för den närbelägna pizzerian. Han föreslog ett samarbete. Jag undrade vad han hade tänkt sig. Jo, hans plan var att de dagar det var impopulär skolmat så kunde han ge våra elever lite extra rabatt mot att vi annonserade detta för dem på lämpligt sätt. Jag gillar samarbeten mellan skola och närsamhället, men just detta samarbete blev aldrig av.
Att vara skolmatsansvarig måste var ett av världens mest otacksammaste jobb. Det ligger i elevers och föräldrars natur att klaga på den. Jag har alltid förundrats över hur föräldrar i skolenkäter ska svara på frågor om skolmaten. Vad vet de om den? De äter den ju inte. Och eleverna kan inte jämföra, de har ju bara ätit på sin egen skola.
