Statlig skola? Del 1: "Kommunaliseringen"
Idag reser många krav på att skolan ska förstatligas, eller som många menar återförstatligas. Men vad menar man egentligen? Och när man talar om att vi en gång hade en statlig skola, har man rätt? Jag ska i fyra artiklar i bloggen ge historik, göra några internationella utblickar och i största allmänhet problematisera frågan. Obs! Jag tar INTE ställning för eller mot, jag försöker bara ge bakgrund och kanske fakta som kan fördjupa debatten. För staten kan styra skolan på många sätt.
Jag vill påpeka att mitt perspektiv är grundskolans. Jag är själv mellanstadielärare i grunden och har dessutom arbetat som studierektor, rektor och skolchef, samt under närmare 20 år skrivit om skolan som redaktör för Skolnytt, ett informationsblad för grundskolerektorer.
Låt oss börja med det som kallas ”kommunaliseringen”.
Ända sedan grundskolan började införas 1962 hade ansvaret varit delat mellan staten och kommunerna (mer om denna ansvarsfördelning i del 4). Grunden var att staten fastställde läroplaner (Lgr 62, Lgr 69, Lgr 80 osv), skollag och bestämde hur många lärare och skolledare varje skola fick anställa. Kommunerna ansvarade för driften, och anställde lärare, medan staten anställde skolledarna. (Mer om detta i del 3.)
Det fanns kritik mot detta delade ansvar. Skolan blev en gökunge i det kommunala boet. Kommunerna hade ansvar för en verksamhet där de inte kunde fick bestämma om bemanning eller vilka chefer som tillsattes.
1972 tillsattes utredningen ”Skolan, Staten och Kommunerna”. Den kom med sitt slutbetänkande 1978. Där föreslog man att kommunerna skulle ges hela driftsansvaret för skolan.
Under 1980-talet skedde en rad reformer som gav kommuner och skolor mer inflytande. Från detaljerade timplaner fick vi stadietimplaner, skolors fysiska utformning blev friare och så vidare.
Efter många års debatt tog riksdagen 8 december 1989 beslut om att hela ansvaret för skolan skulle överföras till kommunerna. I princip innebar detta att ansvaret för lärar- och skolledartjänster fördes över till kommunerna. Lärare och skolledare gick från att ha varit anställda på statligt reglerade tjänster till att vara ”kommunala tjänstemän”. LR gick ut i strejk mot beslutet. Men trots detta genomfördes det hela 1991.
Samtidigt la man ner Skolöverstyrelsen och Länsskolnämnderna. Istället bildades Skolverket och Statens Institut för Handikappfrågor i Skolan.
När man utvärderar besluten måste man ha i minnet att det hände mycket annat som påverkade skolan under början av 1990-talet. Staten öppnade för nästan fri etablering av friskolor. Tidigare hade bara friskolor som ansågs vara ett pedagogiskt komplement till den offentliga skolan fått tillstånd, som Montessori- och Waldorfskolor. Likaså hamnade vi i en ekonomisk kris, som ledde till nedskärningar i de nu kommunala skolorna, nedskärningar som troligen staten också hade blivit tvingade att göra. Dessutom svepte en individualiseringsvåg över den svenska skolan. Läraren skulle inte undervisa, bara vara handledare.
I de kommande delarna ska jag titta på vad vi egentligen menar med en statligt styrd skola, utifrån hur ett par andra länder tolkat begreppet, jämföra lärares villkor före 1991 och nu samt titta på ansvarsfördelningen mellan stat och skola då och nu.
