Stackars engelsmän
En reflektion efter en vecka på Teneriffa tillsammans med hustrun är att det är synd om engelsmännen. De måste leva under en större press än oss andra. Låt mig förklara.
Man sitter där i området mellan poolen och baren och läser en god bok, då och då avbrutet av en kort promenad för att fylla glaset. Emellanåt lägger man ner boken och samtalar lite med frun. Förutsatt att man kollat att det inte finns svenskar nära kan man prata ganska fritt, diskutera problem och kanske lägga lite spydiga kommentarer kring folk i omgivningen. Vårt svårinlärda och för många helt obegripliga språk ger oss en trygg anonymitet.
Men hur är det för engelsmännen? Om de inte talar någon krånglig dialekt, som Newcastledylik, riskerar de hela tiden att bli förstådda av sin omgivning. Personliga hemligheter kan spridas med vinden och en skämtsam kommentar om en förbipasserande kan leda till blodvite om de inte ser upp.
Inte konstigt att de vill lämna EU. Det egentliga skälet är nog detta. De räknar med att engelskan tappar sin status i och med deras utträde, och därmed kommer vi andra att läsa franska, tyska och spanska istället, och så kan de få prata mer ostört på sin semester. Frågor på det?
