Sjung på svenska
Jag har gett mig på att lära mig Lars Winnerbäcks fantastiska låt ”Gråa dagar” tillräckligt väl för att kunna sjunga den offentligt. Redan när den kom gillade jag texten, men efter att ha brottats med den ett par dagar inser jag att den är genialisk. Det finns formuleringar i den som får mig att rysa av välbehag. Vad sägs om ”När hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån” eller ”En sådan leda bryter ner en bra frisyr”. Ren och skär poesi maskerad som poplåt.
Jag ställer mig frågan, skulle någon svensk låtskrivare kunnat skriva något liknande på engelska? Jag erkänner villigt att First Aid Kit och några andra ibland får till riktigt bra engelska texter. Men i allmänhet? Ofta finner jag att låtar på engelska skrivna av svenskar saknar riktigt djup. Ibland tenderar de att bli en samling allmängiltiga fraser. Därför blev jag så besviken när nästan alla bidrag i finalen på P4 Nästa var på engelska, och i Radio Västs regionfinal fanns det inte en enda låt där upphovsmannen sjöng på sitt modersmål.
Det tröstar mig att de flesta av de svenska artister och grupper som når riktigt arenastatus har valt vårt modersmål som sångspråk. Förutom Winnerbäck tänker jag på Håkan Hellström, Kent och Gyllene Tider. Och en ”ungdom” som Molly Sandén har fått en nytändning när hon bytte till sitt modersmål, och hade Veronica Maggio blivit så poppis om hennes betraktelser varit på engelska?
När jag började lyssna på musik, på 1960-talet, fanns det en skarp gräns för oss ungdomar. Popgrupperna som ville in på Tio-i-topp sjöng på engelska, de som sjöng på svenska var svensktoppsartister och inte värda vår tid. Så svenska popskrivare satt med sina engelska rimlexikon och försökte få ihop sina texter. Ibland var de rent usla. Vi i Sverige var inte så bra på engelska då för drygt 50 år sedan. Så det smög sig in rena hemskheter i texterna, som när Benny Andersson skrev att hans ”Sunny Girl” var ”domestic” (inhemsk, huslig, tam), något han aldrig skrivit på svenska. Och det finns en gammal låt med ett annat svenskt band, som ska få förbli anonyma, där jag är helt säkert på att de hittat på ett ord som ska låta engelskt.
Det hela vände med Pugh och andra, och när proggvågen kom var svenskan helt accepterad som sångspråk. Men sedan några år har det tyvärr vänt tillbaka.
Så mitt råd till svenska låtskrivare: Om du vill att dina texter ska tas på allvar och att de ska lyssnas på så skriv på ditt modersmål!
