Shoppingfunderingar och fotosafari
”A man’s gotta do what a man’s gotta do”. Så ut till Westfield vid Shepherds Bush för att köpa in DVd-samlingen med Doc Martin frun har beställt av mig. Passade också på att köpa Steeleye Spans senaste, ja, de är fortfarande mycket aktiva, och en Melanie-samling på CD. Älskade henne i mina tonår. Hon kändes så äkta, precis som om hon sjöng direkt till mig. Passade också på att, som vanligt, ta en fika på Debenhams, vägg i vägg med HMV. De har så goda bakverk. Troligen helt förkastliga för en diabetiker, men är man i London så.
På vägen in passerade jag genom ”The Village”. Ni som varit där vet vad jag menar, avdelningen med lyxaffärerna, Prada och liknande. Det är de där affärerna som aldrig anger priserna på varorna. Måste man veta priset innan har man ändå inte råd. Dessutom är det glest inrett. På Top Shop och Evans trängs kläderna, i The Village är de lätta att betrakta. Misstänker att det är för att man ska känna att det exklusivt, inte sådant som vem som helst bär. Känns lite främmande för en vars ideal är jeans för 199 kr på ICA.
Åkte hem med varorna och vilade benen en stund. Därefter blev det en fotosafari i delar av det gamla London. Började med en av mina favoritbyggnader, St Paul’s Cathedral, Europas största svartbygge. Ska inte dra hela historien här (finns i båda mina svenska Londonböcker) men det Christopher Wren fick godkännande för att bygga har inte mycket gemensamt med det som står där nu.
Gick inte in denna gång, utan nöjde mig med exteriören. Det finns så mycket spännande på den. Vi glömmer ofta att St Paul är den som i vår bibel heter Paulus. Reliefen ovanför västra entrén ska visa hans omvändelse. Gillar också reliefen över södra ingången, en fågel Fenix med texten ”Resurgam” (”Jag ska återuppstå”), något som tjänade som ett måtto när Wren ersatte den katedral som brann ner 1666.
Söder om katedralen står ett mäktigt monument tillägnat de brandmän som under Blitzen arbetade med att rädda liv och byggnader. Känns välgörande att det i en stad som fylld till bredden med statyer över kungar och höga militärer också finns något som hyllar dem som handskas med effekterna av krigsherrarnas verksamhet.
Gick över Millenium Bridge, ett av de största fiaskona i modern brittisk byggnadshistoria. Det är en väldigt vacker bro. Problemet var att den var oanvändbar när den skulle invigas. Det uppstod vibrationer folk passerade och man fick stänga av den under en period för att åtgärda problemet.
Gjorde också ett kort besök på Tate Modern. Måste säga att det är ett utmärkt sätt att ta hand om ett gammalt kolkraftverk. Stannade inte länge. Passade bara på att vila benen lite. Har dock ett roligt minne från galleriet.
Jag och frun var i London runt jul vill jag minnas. Min svärmor och min svägerska dök upp i stan samtidigt, vi hade dock bokat ovetande om varandra. Jag och fruns mor bestämde oss för att gå på Tate Modern, med frun och syster gjorde något annat. Vad som mötte oss var en av de märkligaste utställningar jag sett. Helt obegripligt. Hade någon ägnat tid och kraft åt att skapa detta på allvar? Hade någon annan ansett att det var värt att visa upp? Vi gick halvfnittrande genom det hela och utbytte fåniga miner. Väl ute igen skrattade vi gott.
Jag brukar påminna mig händelsen när George i Ukulele Orchestra of Great Britain berättar sin historia om att vara städare på konstavdelningen på ett universitet. Då ställs man inför den eviga frågan: Är detta konst eller skräp? Och som George avslutar sin skröna: ”Let me tell you, mistakes were made.”
