Pugh
På 1960-talet var uppdelningen kristallklar. Sjöng man på engelska var man ungdomlig och häftig och satsade på 10-i-topp. Att sjunga på svenska var lite småtöntigt och då hamnade man på Svensktoppen, en lista vi ungdomar inte gärna erkände att vi lyssnade på då och då. Att den engelska popbanden sjöng på stundtals var minst sagt bristfällig spelade ingen roll.
Så kom Torbjörn ”Pugh” Rogefeldt från Västerås och vände upp och ner på alltihop. Efter en första trevande singel var det dags för LP-debuten. Producenten Anders Burman tussade ihop honom med Janne Carlsson (Loffe) från Hansson&Karlsson och Made in Swedens gitarrist George ”Jojje” Wadenius. Trots Loffes inledande råd till Burman om att skicka tillbaka killen till Västerås och glömma alltihop skapade de tre något helt nytt. Det var fantasifullt, avantgardistiskt och framför allt på svenska.
Helt plötsligt var det legitimt att sjunga på vårt eget språk, och att flumma ut lite i musiken. Dessutom blev vi introducerade till Berthold Brecht. Jag och kompisarna försökte själva hitta dikter av karln att tonsätta, men det blev inte så bra.
Pughs debut-LP ”Ja dä ä dä” är en milstolpe i den svenska populärmusiken, en av de där sant revolutionerande skivorna, och den håller än. Lyssna bara på ”Här kommer natten” och njut.
