Jesus Christ Superstar
Under påsken 1972 spelade vi Jesus Christ Superstar i Vendelsökyrka. Prästen Lars-Åke Lundberg spelade Jesus, i övrigt var det vi ungdomar, jag var äldst nästan 19 år, som skötte det mesta. Ante, som gick i nian, arrade hela klabbet. I ärlighetens namn körde vi bara cirka 70 %, men ändå.
Genom arbetet med JCS lärde jag mig att spela i udda tonarter som 7/4 (sticket i ”Heaven on Their Minds), 5/4 (”Everything’s Alright”) och 7/8 (”Månglarna i templet”) samt dim-ackord (dyker upp överallt).
Jag var med om att sätta upp den igen i Brandbergsskolan läsåret 1976/77, och lite senare i en kraftigt nedbantad version med mellanstadiet på samma skola några år senare.
Fortfarande är JCS min favoritmusikal. Den innehåller det mest, och originalinspelningen från 1970 är fortfarande oöverträffad. Vilka sångare, som Murray Head, Ian Gillan, Mike D’Abo, Yvonne Elliman med flera. Och vilka musiker och arrangemang. I huvudsak var det Joe Cocker’s Grease Band som stod för bakgrunderna. Det finns också en Fairport Convention-koppling. Trummisen Bruce Rowland var med i FC i slutet på 1970-talet.
Hemma har vi en hyfsad JCS-samling, eller vad sägs om: Broadwayversionen, filmens soundtrack, svenska versionen, ”Den danske originaludgave”, ett par billighetsvarianter och den nya svenska versionen med texter av Ola Salo.
Tillsammans med Diddlers är original-JCS den skiva som betytt mest för min musikaliska utveckling.
Två trivia:
Jag köpte singeln ”Superstar” när den kom som ett förhandssmakprov. Baksidan ”John 19:41” är inte identisk med samma stycke på dubbel-LPn utan innehåller en förlängning med jazzstuk.
Yvonne Elliman, Maria Magdalena, fick välja ett fast arvode eller royalty för sin medverkan. Hon valde det fasta arvodet eftersom hennes kompisar försäkrade henne om att en popopera om Jesus inte skulle sälja. Men Andrew Lloyd Webber var juste och flyttade över henne på royalty när försäljningen tog fart.
