Ishockey i England
För varje gång man kommer till London blir det svårare att hitta på något nytt, något man inte gjort förut. Det var kanske därför sonen vid en av våra årliga far-son-resor fick idén att vi skulle se engelsk ishockey. Enligt vår dåvarande Londonbibel Time Out skulle Bracknell Bees på söndagskvällen spela hemma mot Sheffield Stealers. Kanske något att testa.
Så jag ringde och förhandsbokade biljetter. Jag borde reagerat när de frågade om vi ville sitta på läktaren eller rinkside, men det gjorde jag inte. Inte heller kollade jag så noga var Bracknell ligger.
Det var tåg från Waterloo. Tyvärr visade det sig att det inte gick hela vägen. På grund av underhållsarbeten på banan, som för det mesta sker under helgerna i Storbritannien, fick vi åka buss en del av vägen. Dessutom visade det sig vara så långt från stationen till arenan att det behövdes transportmedel. Jag vill minnas buss dit och taxi hem.
Arenan var en uppenbarelse, speciellt för oss som är vana vid Scandinavium. En ishockeyrink, och lite upphöjda bakom sargen tre rader träbänkar. ”Läktaren” låg en trappa upp. En låg barriär, som låg i linje med sargen, och så tre rader träbänkar även där. På båda nivåer varningsskyltar om pucken.
Matchen var kanske inte det bästa vi sett. Sheffield hade en svensk i laget, en kille som i Sverige lyckas nå allsvenskan (dvs nivån under Elitserien). Han var en av de bästa på planen.
Den stora chocken kom i andra perioden. I början uppstod en situation som föranledde protester från ena laget, men det blåstes inte av och spelet fortsatte. En lång stund senare, vid en avblåsning, uppstod diskussionen igen. Efter en stund kom domarna fram till att det hade varit mål vid den tidigare situationen. Klockan backades ett antal minuter och så blev det nedsläpp i mittcirkeln.
Nästa upplevelse kom i slutet av tredje perioden. Matchen blev ju en stund försenad och mot slutet dök det upp ett hyfsat antal nya åskådare. Vid närmare koll visade det sig att alla nykomlingarna hade skridskor på fötterna. Det skulle nämligen vara allmänhetens åkning direkt efter matchens slut.
Detta inträffade för cirka 15 år sedan. Kanske den brittiska ishockeyn är bättre organiserad nu, men hur som helst. Det hela var en upplevelse.
