1 maj-tal
Årets 1 maj-paroll är TRYGGHET – DEMOKRATI – SAMMANHÅLLNING och visionen om DET STARKA SAMHÄLLET. Men låt mig vända på parollordens ordning, jag vill se dem som SAMMANHÅLLNING – DEMOKRATI – TRYGGHET, och som grundpelarna för det STARKA SAMHÄLLET.
Vi kan börja med att fundera över hur de flesta av oss kom hit. Vi kom i ett gemensamt demonstrationståg. Givetvis kunde vi kommit en och en, från olika håll, bärande på var sitt plakat. Men då hade vi missat poängen, sammanhållningen, att vi gör något gemensamt. För mig är detta grunden för ett starkt samhälle, viljan att göra något tillsammans, att se samhällets utveckling som ett gemensamt ansvar. Oavsett om det gäller barnens utbildning, klimatfrågan eller omvårdnaden av våra äldre är det ett gemensamt ansvar för oss, uppgifter vi måste lösa tillsammans.
Detta ansvar är inget vi kan överlåta till den så kallade marknaden. Vi behöver bara titta över den norra kommungränsen och vårdcentralskaoset i Åmål för att se vad en överdriven tro på marknadens ansvarstagande kan leda till.
Sammanhållningen kräver demokrati i ordets verkliga betydelse, en möjlighet för alla att påverka och ta ansvar. Vi tar ofta demokratin för given, men vi behöver bara gå tillbaka cirka 100 år för att se ett annat Sverige, där både kvinnor och vissa män inte ens fick rösta i riksdagsvalen, och antalet röster varje person hade i kommunalvalen berodde på vad man ägde. Det vi idag anser självklart, en person en röst, kändes mycket avlägset.
Men även om vi idag alla har lika möjligheter att rösta finns det fortfarande stora skillnader som beror på ekonomi. Här är resurserna ojämnt fördelade, och klyftorna växer. Jag upplever det som oerhört stötande när en bankchef som tvingas bort från sin post får ett avgångsvederlag som vida överstiger vad en lärare eller undersköterska kan tjäna ihop under ett helt yrkesliv. Likaså är det för mig stötande när så kallade riskkapitalister tjänar enorma pengar på att driva stora skol- och vårdkoncerner, vinster som hämtas från de pengar vi alla betalar i skatt.
Den politiska demokratin som vi känner den är idag hotad i många länder, även här i Europa. Regeringar försöker kontrollera domstolar, oppositionell press förbjuds, lärosäten som inte predikar vad regeringen vill motarbetas och bara den sittande regimens information når ut i samband med val. Vi måste vara uppmärksamma på att dessa tendenser också dyker upp i Sverige och vi måste hindra dem från att breda ut sig. Jag vill påminna om att idag demonstrerar på flera platser i Sverige krafter som öppet säger att de vill avskaffa demokratin.
Demokratin kräver att det finns invånare som är beredda att axla det ansvar den medför. Den enda skillnaden på politiker och så kallat vanligt folk är att de förra har sagt att de är beredda att offra tid och kraft på att delta i det beslutsfattande som krävs för att vårt samhälle ska fungera. Man ska komma ihåg att i stort sett alla som sitter i fullmäktigeförsamlingar och nämnder runt om i landet gör det som något vid sidan av det vanliga arbetet. I Melleruds kommun har vi till exempel bara en heltidsanställd politiker, en av de totalt 115 personer som är med och delar på de kommunala uppdragen. Problemet som jag ser det är att vi är för få som finns med i politiken. Att vara förtroendevald borde vara något fint, något som många strävar efter. Det borde vara ordentlig konkurrens om de politiska uppdragen.
Ett samhälle byggt på sammanhållning och demokrati är ett tryggt samhälle. Om jag lever i vetskapen att mina barn får en bra utbildning, att jag och min familj kan få högkvalitativ vård när vi behöver den, att arbete pågår med att stoppa klimatförändringarna och att jag går en trygg ålderdom till mötes, med en rimlig pension, när jag vet att grannar och andra kommer att stötta och hjälpa mig om jag hamnar i svårigheter ökar min trygghet. Detta kan inte ersättas av privata marknadsaktörer som säljer larm eller hyr ut väktare. Det är det starka samhällets skyldighet att skapa denna trygghet. Och kom ihåg, samhället är vi. Det finns inget vi och dom när det gäller att skapa trygghet, bara ett vi.
Det parti jag representerar, Socialdemokraterna, bygger sitt arbete på visionen om detta starka samhälle som ger trygghet åt alla, oavsett bakgrund, religiös tro och ekonomiska förutsättningar. Det är därför vi vill se satsningar på skola, vård och ordningsmakt.
I år är det val igen. Denna gång till Europaparlamentet. Det är ett viktigt val, minst lika viktigt som det vi hade förra året. Sverige är ingen isolerad ö, vi är en del av världen. Mycket i våra hem är tillverkat utanför landets gränser, på samma sätt som varor från Sverige finns i många hem runt om i världen. Vi reser allt mer till andra länder. När jag gick i skolan i en Stockholmsförort på 1960-talet var det stort när en kompis hade varit på Åland eller i Danmark. Idag höjer vi knappast ett ögonbryn när grannen reser till Thailand.
Vi ska komma ihåg att grundtanken bakom EU är att länder med öppna gränser, där man handlar med varandra och besöker varandra, är fredsbevarande. Under den första halvan av 1900-talet drabbades Europa av två förödande krig. Som exempel: Enbart under första dagen i slaget vid Somme 1916 förlorade engelsmännen mer än 57 000 soldater, mer än hela Dalslands befolkning borta på en dag. 1945 låg städer i Tyskland, England och andra länder i ruiner. EU bildades som en garant för att detta inte ska upprepas.
Och det har gett resultat. Sedan föregångaren till EU, Europeiska kol- och stålgemenskapen, bildades 1952 har det inte förekommit något krig mellan medlemsländerna, 67 år av fred. Den som läst europeisk historia och kommit i kontakt med 30-åriga krig, 100-årskrig, krig om den spanska tronföljden, Napoleonkrig och så vidare inser hur unikt detta är.
EU har gett oss öppna gränser. Idag kan vi bila från Sverige till Spanien eller Italien utan att visa passet.
EU har underlättat den internationella handeln. 70 % av Sveriges export går till andra EU-länder. EU har gett oss möjlighet att bo, arbeta och studera i andra länder.
Via EU:s fonder får företag och organisationer stöd för utveckling. Några kilometer härifrån ligger till exempel Dalslands Center, som skapades för drygt 20 år sedan med hjälp av ett stort EU-bidrag. För några år sedan var jag med 30 ungdomar från Mellerud på Irland på en veckas utbyte som helt bekostades av EU-medel. Vi har också haft volontärer från Italien, Tyskland, Frankrike, Polen, Spanien och Irland med flera länder här som gjort insatser på bland annat Medborgarkontoret, Dalsland Center och Stinsen.
Men den internationella sammanhållningen är hotad. Nationalistpartier växer upp i många länder, och de har redan tagit makten i Ungern och Polen. Vi måste lära av historien. Det var nationalismen, tanken om vi och dom, om den egna nationens särart, som ledde till de europeiska krigen på 1800-talet och de två världskrig jag nämnde tidigare.
Så rösta 26 maj, och rösta för att motverka den nationalism och högerinriktning som breder ut sig. Rösta för ett EU som arbetar för ett rättvist och jämlikt Europa, med lika lön för lika arbete, som arbetar mot penningtvätt och aggressiva skattesmitarupplägg, som tar klimathotet på allvar, och som kräver att alla medlemsländer tar sitt ansvar i dessa och andra gemensamma frågor. Vi inom mitt parti är beredda att driva detta.
Summa summarum:
Var med och skapa det starka samhället, samhället där alla medborgare oavsett bakgrund eller ekonomiska förutsättningar kan leva ett gott och tryggt liv. Fundera på om inte också du kan engagera dig politiskt eller på annat sätt för att driva denna utveckling. Rösta 26 maj, och rösta för att ett fortsatt europeiskt samarbete och för att stoppa de högerkrafter och nationalister som vill driva oss i en annan riktning.
Tack för att ni lyssnade.
