ukulelemorfar

Jag vet att jag är partisk, men jag anser fortfrande att Kanalyreidolen på Kanalyran i Mellerud är en av de ambitiösaste talangtävlingar vi har haft i den här delen av landet.

Det hela började när dåvarande Kanalyregeneralen Nina Berg 2004 bad mig att vara med i juryn för en ny tävling på yran. Deltagarna skulle sjunga till karaokebakgrunder. Jag ställde upp men vi kom också överens om att deltagarna skulle få öva dagen innan, med mikrofoner.

Efter tävlingen, som vanns av Matilda Lundström, pratade jag med min kompis Glenn, före detta proffsmusiker, om att låta deltagarna sjunga till ett riktigt kompband. Jag fick grönt ljus, och jag och Glenn plockade ihop ett band bestånde av oss själva och några av sonens kompisar, killar i högstadieåldern. Detta band höll ihop i runt tio år.

Upplägget var detsamma år från år.

1. Auditions. 

Från början var det tänkt för 8 deltagare, mest på grund av hur mycket bandet skulle hinna lära sig. Så alla som anmält sig fick komma på audition hos mig. Jag avsatte cirka 15 minuter per sökande och kollade om de kunde sjunga till gitarr, hålla tempo och så. De som inte passerade nålsögat fick tips om hur de kunde utveckla sin sångförmåga, till exempel genom att gå med i en kör. Mer än en blev ratad vid första försöket, men kom med när de sökte om.

Men ska inte alla få vara med? Mitt svar är att jag inte vill utsätta någon för att stå på scen på en stadsfestival och inför släkt och vänner göra bort sig genom att sjunga falskt eller osynkat.

2. Välja låt och öva

De som togs ut fick träffa mig igen när vi tillsammans valde en låt som passade deltagaren, lagom svår, och sedan hitta rätt tonart och komma överens om ett arrangemang. För det mesta träffades vi sedan en gång till för att öva låten. Under de flesta åren hade vi ett tema för låtarna, som 60-tal, kärlek eller liknande.

3. Bandet övar

I god tid före övningsdagen fick bandet noter och länkar till låtarna vi skulle spela. Sedan satte vi av i stort sett en heldag för att lära oss låtarna riktigt. Målet var att bandet skulle ge en stabil grund för deltagarna att luta sig mot.

4. Deltagarna övar med bandet

Sedan var det dags för en heldag när varje deltagare fick 20 minuter med bandet, utan andra åskådare. Som avslutning salade vi alla, lottade en låtordning och körde igenom alltihop när ala fick lyssna på varandra. Om någon sedan ville (och alltid var det någon) stannade bandet kvar en stund så de fick öva sin låt igen.

5. Showtime

Jag brukade träffa deltagarna cirka en timme före framträdandet. Tilsammans sjöng vi upp oss, gick igenom startordning och hur det hela skulle gå till.

Vinnaren utsågs varje år av en jury, som var hemlig tills priset delades ut. Vi utsåg bara en vinnare, alla andra var tvåor. Priset var att tillsammans med bandet få spela in sin låt, ofta i studion där Streaplers spelar in sina skivor. Med sig hem fick vinnaren sedan låten i två versioner, en fullständig med sång och en karaokeversion de kunde använda i olika sammanhang.

Sista gången Kanalyreidolen anordnades var 2014. Anledning till att den dog var att vi under det sista åren fick allt färre anmälningar. Från att de första åren legat på 15-20 stycken var vi på slutet nere i 8-9, vilket gjorde att jag fick ställa tjejer (för det var till 99% tjejer som anmälde sig) på scenen som egentligen borde avvaktat något år. I och för sig täckte vi upp med backupsångaren som kunde gå in och stödja, men det kändes inte rätt.

Men jag har många härliga minnen från dessa år, och en del av deltagarna har jag kompat i olika sammanhang även efteråt.