ukulelemorfar

Såg dokumentären om Svenne Hedlund för andra gången igår kväll. SVT1 hade den goda smaken att visa den i repris.

Jag var aldrig Hep Stars största fan, även om jag har både Farmer John och No Response på singel, köpta då når det begav sig, men dokumentären är fantastiskt ömsint och bra, med många höjdpunkter. Som när Svenne berättar om hur en hotellkedja nobbade alla popband utom Hep Stars. Eller Clabbe af Geijerstams förklaring av skillnaden melan då och nu. "Då stod ljuset stilla och banden skuttade runt på scenen, nu står artisterna stilla medan ljuset roterar."

Se den på SVT Play om ni inte redan sett den. Och har ni det så se om den.

 

Jag är inte bara språkpolis, jag är faktapolis också. Felaktiga fakta kan störa mig enormt, även när jag läser romaner.

Påbörjade en roman av en svensk författare, som ska få förbli anonym eftersom det jag nu ska påpeka är lika mycket ett redaktörsmisstag. Vitsen med att ha en redaktör är att hitta sådant här.

Huvudpersonen är värd för ett radioprogram som i mycket liknar Klaravagnen. På sidan 18 ringer 63-åringen "Bertil" in. Han har varit änkling i tio år. Han berättar att han och frun var gifta i 38 år. Matematikern i mig vaknar. 38 + 10 = 48. 63 - 48 = 15. Han skulle alltså ha varit 15 år när han gifte sig. Även på den tiden var väl barnäktenskap förbjudna i Sverige.

På sidan 26 händer det igen. I programmet spelas Wet Wet Wets version av Love is all around. Den beskrivs som musik från Love Actually. Hoppsan. Den var faktiskt med i Fyra bröllop och en begravning. I Love Actually var den förvandlad till Christmas is all around, och det var absolut inte Wet Wet Wet som sjöng och spelade. Tro mig, jag har sett Love Actually fler gånger än jag kan räkna till, och kompat sonen när han sjöng julvarianten av låten.