Gammaldags trygghetspunkt
Jag är en skolhistorisk person. De första två åren gick jag i folkskolan, och fick bokstavsbetyg efter vårterminen 1962. I trean gick jag i den så kallade enhetsskolan, en övergångsform mellan folk- pch grundskola. Från fyran var det så dags för grundskolan.
Själv märkte jag nog inte så mycket av det. Jag var mer upptagen av kamrater och rastlekar. Och sorry Björklund. Betygen vi fick tidigt var inget vi diskuterade sins emellan och inte sjutton gjorde de att vi var flitigare på lektionerna.
Men när jag tänker tillbaka är det en sak jag grubblar mycket av. Vad hände med de röda prickorna på gymnastiksalsgolvet? Finns de i nya idrottshallar? Används de?
För er som inte var med, eller inte minns. På gymnastiksalens golv fanns ett antal röda prickar, lika många som det maximala antalet elever i en klass. De var placerade i prydligt mönster och på sådant avstånd från varandra att den som stod på en prick inte kunde röra någon av dem som stod på prickarna runt omkring.
I början av läsåret tilldelades varje elev en prick. Denna prick följde oss hela läsåret och under de första lektionerna tränades vi i att snabbt hitta dit vid lektionsstart och andra uppställningar. Det blev vår privata lilla plats, en tillflyktsort. Ingen behövde fundera på vart man skulle ta vägen när lektionen började eller när läraren blåste i pipan. På vår lilla prick var vi skyddade från retstickor och andra orosmoment.
För läraren var prickarna verktyg för att snabbt kolla närvaron, och för att snabbt få eleverna i ordning även när det var som rörigast i salen.
Så frågan kvarstår. Vad det blev av våra prickar?
