ukulelemorfar

Jag gav till slut efter för frugans tal om att vi borde uppsöka värmen och fira nyår på ett ställe där dagarna är något längre, där man kan sitta vid poolen hela dagen och läsa böcker och lyssna på musik i den medhavda CD-spelare. Så vi bokade en resa med Tui till Teneriffa, och för att göra det bekvämt valde vi en resa med ”all inclusive”. Lite dyrare, men vad man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna.

Upptäckte ganska snabbt att ”all inclusive” bara gällde själva hotellvistelsen. Jaså, du vill inte gå från busshållplatsen till hotellet? Då har vi en busstransfer för 249 kr extra. Jaså, du vill äta något på den drygt fem timmar långa flygningen? Det ordnar vi mot en mindre avgift. Och så har vi avbeställningsskyddet, som man egentligen har automatiskt när man betalar med Mastercardet, men för säkerhets skull. Och så vill man ju gärna sitta tillsammans på planet, så det är bäst att förhandsboka några bra platser, mot en liten summa. Många summor små blir lätt en stor utgiftså.

Sedan slutade jag efter ett tag att räkna alla mail jag fick om att förhandsboka mina tullfria varor, både på ut- och hemresa. Ärligt talat. Vem är så dum att hen köper skattefri alkohol på utresan när allt sådant ska vara gratis på hotellet? Men å andra sidan, alla hade ju inte bokat ”all inclusive”. För hemresan försökte jag boka en box av frugans favoritvin för endast 199 kr, bara för att få upp ett meddelande att minsta beställningsbelopp är 200 kr. Men de hade en gullig nalle för 49 kr, så även inklusive den blev det billigare än vad boxen kostar i butiken med gröna skylten.

Men jag ska inte klaga för på hotellet var det verkligen ”all inclusive”. Mat så att man undviker vågar de närmaste veckorna, dryck av all de sorter som man bara hämtade, fria solbäddar och badhandukar och så vidare. Det enda som saknades var utplacerade godis- och fruktskålar, men å andra sidan fanns det minst 20 olika efterrätter att välja på både vid lunch och middag.

Men ibland blir det nästan komiskt. Vid måltiderna stod vin-, öl- och läskkranarna öppna. Bara att hämta. Men om man ville ha vatten, ”sparkling or still”, var man tvungen att be kyparen att hämta.

Jag ska dock inte klaga. Både jag och frugan hade en kanonvecka. Jag hann läsa hela Bruce Springsteens ”Born to run” på originalspråk och nästan hela Fredrik Bakmans andra bok om Björnstad, samt lyssna noga på ett par symfonier av Mozart och Haydn (med om detta i senare inlägg). Och hälften av de Euro vi hade med oss dit var med hem igen, och då köpte ändå frugan några tjusiga sjalar.