ukulelemorfar

Näst sista dagen i London. 

Vi började med att besöka ett av Londons minsta och minst kända museer, The Brunel Museum i Rotherhite. Hela museet är tillägnat byggandet av the Thames Tunnel, världens första tunnel under en trafikerad flod. Det är inrymt i vad som var ett maskinhus till tunneln. Och när man är i närheten kan man gärna gå ner till floden och titta på Docklands från södra sidan. Ett trevligt besök, men mest för den som antingen är mycket intresserad av ingenjörskap, far och son Brunel anses vara två av de bästa under 1800-talet, men kanske inget för förstagångsbesökaren i London.

Sedan tog vi Jubilee Line ut till Stratford. Sist vi var där var något år före OS 2012, när de byggde för fullt. Det gamla nedgångna området förvandlades på några år till ett mini-New York, förutom alla olympiska arenor. Numera är det olympiska området en park öppen för alla, och i London Stadium huserar West Ham. 

Här fins också ett Westfield med cirka 350 butiker, bland annat Primark och ett mini-IKEA. Vårt intryck var att det var mycket fler människor här än i det andra Westfield, och området riktigt bubblade av liv.

Det största problemet med de nya shoppingcentrana är att de sakanr en traditionell pub. Här finns The Cow, en pub som tillhör Youngs. Ölen var god (testa Youngs Special, eller ännu hellre en Winter Warmer), men matsedeln var för mycket gastropub för vår smak.

Lunchen hittade vi istället på The Shakespear, en Wetherspoonspub alldeles intill Holborn tunnelbanestation. Det är en stor öppen, men trots det ganska mysig, pub som serverar Wetherspoons fulla meny, inklusive de pizzor de introducerade i våras. £8.49 för en pizza med en pint öl eller ett glas vin är ganska OK.

Vår vän från i tisdags hade berättat att det nya i England är den återuppväckta kärleken till gin (som var den populäraste alkoholdrycken i mitten på 1800-talet). Det bekräftades här. Under en månad har Wetherspoons "Gin Festival" och enligt broschyren erbjuds 28 olika gin. Vi avstod.

Vår sista kväll tillbringades i Royal Festival Hall i sällskap med Philharmonia Orchestra, en av minst fyra symfoniorkestrar i stan. Normalt leds de av Esa Pekka Salonen men nu var den en gästdirigent. De bjöd på en konsert med det klassiska konceptet, overtyr, solistkonsert och symfoni. 

Först ut var en av Bachs orkestersviter, den som innehåller "Air på G-strängen" och avslutas med en mäktig gigiue. Sedan följde Mozarts pianokonsert nr 23, en ny bekantskap för mig, men en härlig sådan. Efter pausen Mozarts sista symfoni, nr 41 "Jupiter" framförd med stor kraft. Vi fick också ett extrranummer före paus när pianisten spelade en sonata av Haydn.

Både Mozart och Haydn har ankytningspunkter till London. Mozart var här när han turnerade som barnstjärna. Familjen bodde en period på Ebury Street och där låär Mozart ha skrivit sin första symfoni. På torget intill finns en staty av den unge Mozart med fiol. Haydn var här en period i slutet av sin karriär och många av hans bästa symfonier är skrivna i London och uruppfördes i en numera riven konsertlokal vid Hannover Square.