ukulelemorfar

1957 när jag var fyra flyttade familjen från Borlänge till Gävle. Där bodde vi kvar till sommaren 1964 när jag gått ut årskurs 4. Eftersom vi inte hade någon bil och eftersom pappa jobbade på SJ, med vidhängande frikort för hela familjen, åkte vi mycket tåg de åren. Vi var i sommarstugan i Ulvshyttan, vi var i Stockholm och varje gång vi hälsade på släkten på Österlen så tog vi oss dit med järnvägens hjälp.

Ett annat regelbundet nöje i Gävle var att åka till Furuvik, då, om jag minns rätt, Sveriges största djurpark. Förutom djuren lockade det lilla modelltåget och karusellerna. En period hade vi en dagmamma vars man arbetade på en av stadens tidningar, och därför hade frikort, och den perioden blev det extra mycket Furuvik.

Hösten 1964 började jag femman på Vendelsö skola (numera Hagaskolan). Det här var på den gamla goda tiden. Vi må bara haft en TV-kanal, som bara sände sen eftermiddag plus kvällen, och tre radiokanaler. Internet skulle uppfinnas knappt 30 år senare och mobiltelefoner, smarta eller osmarta, var något som man kanske kunde se i någon science fiction.

Men trots denna ofattbara fattigdom hade skolan resurser som skulle få dagens lärare att blekna av avund. I början av varje hösttermin fick vi nya fina böcker i varje ämne, ibland både en läsebok och en övningsbok. Eftersom det var våra egna böcker, som vi fick ta hem när läsåret var slut, kunde vi stryka under och göra anteckningar i dem.

Skolan hade också pengar att då och då skicka oss på utflykter och skolresor. Så det var inte helt oväntat att vår lärare i sexan berättade att vi skulle få åka på en heldags skolresa, från tidig morgon till halvsen kväll. Och vi skulle få åka långt och annorlunda. Så kom det:

• Ni ska få åka tåg ända till Furuvik utanför Gävle.

Jag tror jag var den i klassen som var minst upphetsad inför denna fantastiska resa. Jag hade nog hellre tagit bussen till Skansen.