Skolminnen från Gävle
Fick ett exemplar av Gefle Dagblad med posten igår, tidningen som berättar om den klassåterträff i Gävle jag ska på i början på april. Ska träffa dem jag gick i årskurs 1-4 med på seminariets övningsskola i staden. Övningsskola innebär att vi ständigt hade lärarkandidater med på våra lektioner, på gott och ont.
Inför återträffen försöker jag återkalla minnen från mina år i den klassen, 55 år efter att jag flyttade därifrån. Tyvärr är mycket höljt i dunkel, och på klasskorten tidningen publicerade kände jag knappt igen mig själv. Men här är några.
Popen började ju slå igenom och ett stående inslag på våra roliga timmar var ”popbandstävlingar”. Olika grupper inom klassen mimade till populära skivor med tennisracketar som gitarrer och en upp- och nervänd papperskorg som trumma. Sedan fick vi rösta. Jag hade min pappas åsikt att pop var mest skrik och skrän (jag ändrade mig när jag började femman), men om någon grupp mimade till ”California Sun” eller ”Surfing Bird” kunde jag tänka mig att rösta på dem.
De som klagar på skolmat idag borde ta en tidsresa och äta i semmis matsal i början på 1960-talet. Vi satt på rygglösa pallar och mjölken serverades i plåtmuggar. Den var förresten av samma temperatur som maten. Inte fick man välja själv hur mycket mat som lassades på tallriken och ville man slänga något var man tvungen att be om tillåtelse, och den gavs nästan aldrig. Jag lyckades en gång när jag tappade en tand mitt i måltiden och den blodiga smörgåsen fick den hårdhjärtade mattanten att vekna.
På rasterna lekte vi ofta olika kullekar. Vid ett tillfälle halkade jag på gräset och dunkade huvudet med full kraft i en vägg. Det blev en ordentlig svullnad och jag tappade temporärt lite hår.
Jag var sportgalen på den tiden och tyckte det var roligt när idrottslärarna bildade en skolans idrottsförening. Den blev kortlivad och jag minns bara ett möte, i aulan. De hade bland annat en frågesport. Första pris var 1 kr till en korv med bröd (standardpriset då), andra 85 öre till en korv utan bröd och tredje 15 öre till ett korvbröd.
Vår rektor hette Granat och så fort fröken lämnade klassrummet skämtade vi om att Granaten kunde komma in och explodera.
Vid mitt första besök i skolbiblioteket lånade jag en Pippi Långstrump-bok. Vid mitt nästa besök placerade jag den prydligt i bokhyllan där jag tagit den första gången. Så skulle man tydligen inte återlämna böcker fick jag lära mig.
Min handstil var väl inte den bästa. I stort satt varje gång jag fick tillbaka en skrivbok hade fröken en kommentar med röd penna om att jag måste skriva snyggare. Jag blev expert på att dölja denna med vänsterarmen när lärarkandidaterna gick förbi och tittade på oss när vi arbetade.
Men skriva kunde jag redan då. Jag minns att jag skrev en rolig uppsats om jultomtens semester, och hans misslyckade försök att dyka i Döda Havet. Men när jag skrev om min skolväg trodde jag fröken gjorde narr av mig och en förmodad felstavning (hon gjorde sånt ibland) när hon uttalade den plats jag passerade som ki-osk och inte ”tjosk”. Sedan fick jag lära mig att båda uttalen var/är accepterade.
Efteråt har jag insett att vi på seminariets övningsskola hade mycket bra lärare. Vi hade dessutom speciallärare i många ämnen, som musik och engelska. När jag kom till Hagaskolan i Vendelsö hösten 1964 stod sig de kunskaper jag fått i Gävle mycket väl. Men på Hagaskolan (som då hette Vendelsö skola) fick man varm mat, och man slapp mjölk i plåtmugg. Det kändes som att äta på en fin restaurang.
