ukulelemorfar

Eftersom Les Miserables är en av mina favoritmusikaler ser jag fram emot dagens start av den engelska TV-serien med samma namn, väl medveten om att den är musikbefriad.

För er som inte sett den kan jag berätta att Les Mis är en genomkomponerad musik (det vill säga, bara sånger ingen dialog mellan, som Andrew Lloyd Webbers skapelser) baserad på Victor Hugos "Samhällets olycksbarn". Det gör att den är något så ovanligt som en musikal med bra och djup handling. Den har också en genial scenografi, baserad på en roterande scen. Dessutomär det fylld av bra melodier, från den marschartade "Can you hear the people sing", över det humoristiska "Master of the House" till en rad mjuka ballader.

Vad jag minns har jag sett den minst tre gånger i London. En gång när vi var där hade vi rest hemifrån vid 4-tiden på morgon. Att sedan sitta på den syrefattiga andra raden på Palace Theatre, där musikalen gick då, gjorde att det var svårt att hålla ögonen öppna och jag är säker på att frun sov en stund, vilket hon kategoriskt förnekar.

Men det roligaste minnet är ett annat. Intill Palace Theatre ligger en brandstation. På teaterna hade just en av de häftigaste scenerna spelats upp, en batalj på barrikaderna. "Döda" låg både på barrikader och scengolv. Precis när stridslarmet lagt sig och teaterna för några sekunder är helt tyst hörs sirenerna från brandstationen intill. Allmänt skratt i salongen.

En annan gång var när vi satt uppe på andra raden igen. Efter scenen ovan roterade scenen. Men vi som sagt högt uppe kunde se hur de nyss döda, som nu fanns på "baksidan" snabbt reste sig och pilade iväg för kostymbyten. Det är roligt nästan jämt.

Så om ni åker till London: Se Les Mis om ni inte redan gjort det. Den går fortfarande, om än på ny teater. Annarsär den filmade versionen av musikalen också en riktig höjdare. Där är det också lättare att följa handlingen än i scenversionen.

Men vi ses framför TVn kl 21.00 ikväll. SVT1.