ukulelemorfar

Om man gillar tåg finns det sämre ställen att befinna sig på än Clapham Junction. Det sägs att detta är Europas mest trafikerade station. Tåg från flera Londonstationer sammanstrålar här innan de far vidare mot andra destinationer.

Nu var vi inte där för att titta på tåg. Vi skulle till ASDA för att få tag på Jelly till sonen. Han och hans kompisar gör shots av det. ASDA är också en av de få affärer som fortfarande säljer CD-skivor och DVD-filmer, låt vara att sortimentet inte är det bästa. De kan också tävla med Primark om billiga kläder. Har köpt flera svarta kostymer där.

Återvägen valde vi bussen. Buss 77 tar 45 minuter från ASDA till Waterloo Station. Det är en intressant tur. Först kör den igenom South Battersea med lokalbefolkning som går på och av vid varje hållplats. Sedan runt Vauxhall hamnar man i ett av de största nybbygnadsområdena i London just nu. På både sidor av gatan växer nya höghus upp. Sedan komer bussen fram vi Vauxhall ridge och följer sedan floden på södra sidan. Man får fina vyer av bland annat Tate Gallery och Houses of Parliament. Rekommendabelt.

Vi tog sedan en promenad i solskenet över Waterloo Bridge. Det är en bro där man också kan skåda stan i  nästan sin helhet. Till vänster South Bank-komplexet, Hungerford Foot Brtidge, Londn Eye med mera, vill höger city med St Paul's i centrum, bakom alla de höga moderna hus Prince Charles hatar, och långt till höger The Shard. En bro för alla som vill ta fina bilder på sin favoritstad.

Lunchen intog vi på The Cole Hoal på Strand, samma sida som Savoy. Deras restaurang ligger i bottenväningen och är med restaurang än pub, både när det gåller pris och att de lägger på serveringsavgift. Men ölen har pubpris och är välserverad, och maten är godf. Frun tog en Sirloin Steak och jag en pie med kyckling, skinka och champinjoner. Engelska pubpajetr är alltid goda, men de kan komma i många olika former och med olika tillbehör. Rekommenderas-. Minst lika engelskt som fish and chips.

Så återstod bara hemresan ...

Summa summarum fyra roliga dygn, även om vi på grund av mina knäproblem inte kunde hålla samma tempo som i vår ungdom. Så nästa resa får vänta till efter operationen, men var så säkra, det blir blogg då också. Tills dess kommer det inlägg om ditt och datt några gånger per vecka. Ni får gärna läsa dem med.