Izzy Young
Idag har DN en lång artikel om Izzy Young som nyligen dog. Mycket centrerar kring hans vikt för folkmusiken både i USA och Sverige. Jag vill passa på att dela några personliga minnen från mina möten med honom.
Jag träffade honom första gången tidigt 1970-tal när han öppnat sin butik på Roslagsgatan. Det var ett litet krypin med skivor, böcker och allehanda saker. Allt med folkmusikfokus.
Jag hade vid den tiden börjat intressera mig på allvar för engelsk folkmusik. Tyvärr var skivorna inte lätta att få tag på eftersom de sällan var utgivna i Sverige. Men Izzy visade mig en katalog från Topic Records, det främsta folkmusikbolaget i Storbritannien, och sa att han kunde direktimportera till mig. Jag tittade igenom katalogen och kryssa för några stycken. Jag minns inte alla men två har satt spår.
Den ena var Shirley Collins ”The Banks of the Sweet Primroses”. Collins var sedan länge en favorit för mig, och hennes ”No Roses”, med en samling folk- och rockmusiker, är fortfarande en av de bästa folkrockskivor som någonsin gjorts.
Den andra var en skiva med A L Loyd som hette ”The Great Australian Legend”. Jag hade läst A L Lloyds utmärkta bok ”Folk Song in England”, men jag köpte nog skivan främst för att tre Fairport Convention-medlemmar (Dave Swarbrick, Trevor Lucas och Dave Pegg) medverkade. Det var en spännande skiva, med sångtexter och bakgrundsfakta till låtarna i det bifogade häftet. Jag lärde mig tre låtar, låtar som fortfarande finns i min repertoar, ”Hold Up at Eugowra Rocks” (som vi spelade in med Still No Bagpipes), ”Jim Jones at Botany Bay” och ”The Streets of Forbes”. Jag sjöng dem till och med på en kväll i Svenska Kyrkan i Melbourne 2002. Men ingen av de närvarande australiensarna hade någonsin hört dem. De trodde att jag hade hittat på dem.
Vid ett senare tillfälle köpte jag Karl Asplunds diktsamling ”Brittiska ballader” där han översatt några traditionella brittiska sånger till svenska. Asplund skriver i förordet att tolkningarna inte är avsedda att sjungas, men flera fungerar mycket bra ihop med originalmelodierna, och ”De två korparna” är en jag framför då och då.
I mitten på 1980-talet hade Izzy flyttat till Götgatsbacken. Jag var där på en konsert med den skotske sångaren Rod Paterson (före detta Jock Tamson's Bairns och Easy Club). Det var en intim historia. Vi var cirka ett dussin åhörare som satt i en cirkel i rummet bakom butiken. Rod var en i cirkeln och det var öppet för önskningar och frågor.
Så Izzy betydde en hel del för mig musikaliska utveckling. Jag är bara lite tveksam när DN-artikeln säger att han flyttade till Stockholm 1974. Jag har för mig att det var ett par år tidigare ...
