Snabbvisit till London
Trots allt blev det ett Londonbesök även i sommar. Det var inte planerat, men suget blev lite för stort, så med en veckas varsel bokade vi flyg och hotell via British Airways. Om hotellet kan ni läsa i föregående blogg, men här är lite annat smått och gott.
Inget Londonbesök utan konsert och musikal. På fyra dagar (tre nätter) hann vi med en av varje.
Royal Festival Hall är min favoritlokal i London för större konserter, må det vara klassiskt eller mer modernt. Denna gång blev det mer modernt, The Trevor Horn Band, med bland annat Lol Creme som var med i 10 CC när det begav sig. Trevor Horn är både musiker, sångare och producent. Som det förra var han mannen bakom bland annat ”Video killed the radio star” och som det senare bland annat producent för Frankie Goes to Hollywood. Det blev drygt två timmar med 70- och 80-talsklassiker, de flesta som herrarna Horn och Creme hade varit inblandade i på något sätt.
Tyvärr var ljudet inte det bästa och sången försvann ibland i musiken. Med 20 personer på scenen, inklusive åtta stråkar, kanske det var oundvikligt.
Musikalvalet var enkelt. Vi fick tag på biljetter à £20 styck till ”The Secret Diary of Adrian Mole” och kunde konstatera att musikalen är nästan lika bra som boken, vilket är högt beröm. Adrian Mole-böckerna som kom i början på 1980-talet är bland de roligaste jag har läst. Dessutom visade sig Ambassadors Theatre vara en mysig liten sak, granne till ”Mousetrap”.
Vad gör man när värmen slår till? Svar: Båttur på Themsen. Vi tog repris på förra årets tur till Richmond. Det är en tvåtimmars enkelresa. Det mest imponerande är allt som byggs på båda sidor om floden. Hur kan de ha bostadsbrist när det överallt smälls upp jättelika hus?
Richmond är en mysig liten stad, oavsett om man går längs strandpromenaden eller ger sig upp till centrum. Man har kvar den gamla engelska småstadskänslan med många småbutiker. Vi passade på att fika på Marks&Spencer. Var sin redig bit delikat morotskaka med juice respektive cappuccino för runt £10. Att fika på M&S rekommenderas, oavsett var man befinner sig.
Det blev mycket shopping. Westfield vid Shepherds Bush har byggt ut, och HMV har återuppstått där. En ny kanadensisk ägare försöker blåsa liv i kedjan. Men besök där blir alltid dyra. Jag spendera drygt £90, men jag ska inte klaga. Jag fick fyra CD-boxar med sammanlagt 18 CD, plus en singel-dito, samt säsong 1-7 av ”Only Fools and Horses”, säsong 3 av ”Victoria”, Chernobyl-serien och en film om Janis Joplin för pengarna. Och så givetvis Primark, både i Shepherds Bush och vid Tottenham Court Rd.
Frun gillar Evans vid Marble Arch, och hittade lite kläder på deras rea, och jag älskar musikbutikerna på Denmark Street. Hittade ett par bra notböcker (Easy piano-böcker och en Bruce Springsteen-samling) på Music Room vars notutbud är enormt, både klassiskt och modernt. På Hobgoblin på Rathbone Place fick jag tag på en ny whistle med mjukt fint ljud. Och så givetvis bokinköp på Waterstones vid Piccadilly, del 3 och 4 i Robert Galbraiths (läs J K Rowlings) svit om Cormorran Strike, en deckare baserad på Denmark Street. Han har samma favoritöl som jag, Doombar. Konstaterade fru Rowlings oförmåga att skriva kort. Bok 4 är drygt 700 sidor.
På hemvägen på Heathrow passade frun på att köpa årets julteddy från Harrods. De ger ut en ny nalle varje år, alltid något annorlunda en förra årets och med ”Harrods” och årtalet broderat på vänsterfoten.
Jag tror det var allt.
