Rimlighetsbedömningar
Den senaste tiden har två högre chefer fått gå med omedelbar verkan, Swedbanks och PostNords. Det kan ge upphov till funderingar.
Det första jag funderar på är rättviseaspekten dem emellan. PostNords styrelseordförande hävdar med emfas att den sparkade VD:n gjort ett fantastiskt jobb, och att det inte ska ses som kritik mot hans insats att han nu får gå. Som plåster på såren för denna orättvisa, att bli sparkad trots att man sköter sig, får han 14 miljoner.
Inom Swedbank har det uppdagats många missförhållanden. Åklagare utreder företaget, amerikanska myndigheter funderar på sanktioner. I detta läge förlorar styrelsen (där alla tyvärr inte haft tid att läsa larmrapporterna, vilket reser en del frågor) förtroendet för sin VD, vilket är mycket förståeligt. Hon får gå på studs, och som kompensation får hon drygt 20 miljoner.
Var finns rättvisan när en VD som inte klarat sitt uppdrag 43 % mer i avgångsvederlag än den som har skött uppdraget bra? Borde det inte vara tvärtom?
Det andra är avgångsvederlagens storlek. Jag är helt med på att en person som blir sparkad från en dag till en annan ska ha ett avgångsvederlag, kalla det omställningsersättning, så att hen har råd att betala hyran och köpa mat till familjen tills hen hittat ett nytt jobb. Men hur mycket? Behöver man verkligen 14 miljoner för att leva drägligt ett år?
Jag har kollat den lönestatistik som ligger på AMS hemsida och gjort några jämförelser.
14 miljoner motsvarar 9,4 genomsnittliga årslöner för en högre chef inom bank- och finanssektorn (de har bra löner). Det är lika mycket som en genomsnittlig specialistläkare (drygt 10 års utbildning) drar in på 15 år. Båda dessa kategorier lär leva bra på sina löner.
Tittar vi på nedre delen av löneskalan motsvarar 14 miljoner 58 årslöner för en som arbetar inom hemvården.
Jag lämnar åt läsaren att fundera över vad som är rimligt. En sista siffra bara, 14 miljoner räcker till portot för 1 555 556 vanliga brev eller vykort.
