Inte glad påsk än
Min bror sa att han igår betackade sig för ”Glad påsk”-hälsningar. Jag utgår från att han tänkte på att det var långfredag, dagen då Jesus enligt bibeln avrättades. Jag håller med, känns lite fel att önska någon glad någonting på en dag som är helgdag för att minnas att någon miste livet. Sedan må engelsmännen kalla det Good Friday bäst de vill.
Men låt mig peka på en annan konstighet som inte uppmärksammas. Men först ett konstaterande att vi nordbor är konstiga. Vid jul firar vi att Jesus föddes, men vårt stora firande är dagen innan, på julafton. Analogt funderar jag på att sluta fira min födelsedag och istället fira rejält dagen innan, på min födelsedagsafton. På så sätt får jag eventuella presenter en dag tidigare, och kan ägna min födelsedag till rekreation efter festen. Smart, eller hur?
Men åter till påsken. Om vi ska följa bibelns berättelse är det ungefär så här:
Palmsöndagen: Jesus rider in i Jerusalem på en åsna.
Skärtorsdagen: Jesus tvättar lärjungarnas fötter och de äter sista måltiden tillsammans.
Långfredagen: Jesus korsfästs.
Påskdagen: Jesus uppstår på tredje dagen i enlighet med förutsägelserna.
Men påskafton? Tom! Här händer inget mer än att alla går omkring och tror att Jesus är död, avrättad av romarna. De sörjer sin döde ledare, ovetande om den stora vändningen dagen efter.
Det är denna sorgedag vi firar stort med ägg, sill, köttbullar och en massa annat som den tidens israeler aldrig hade kommit i kontakt med. Varför? Det är lika ologiskt som att vi firar dagen före födelsen. Varför vara glada en dag när alla trodde att den som grundade vår religion var död?
Men för all del: GLAD PÅSK!
