Att bli pensionär
Hösten1986 fick jag som vikarierande studierektor på Brandbergsskolan följa med Haninges skolledare på deras årliga veckolånga utbildningskonferens. Den här gången gick den till Helsingfors, med utbildningspass både på båten och hotellet.
Vid ett av de första passen blev vi ombedda att formulera mål för vårt liv och vårt arbete. Min rektor, också han vikarierande och cirka 20 år äldre än jag, skrev som livsmål: ”Att uppnå pensionsåldern i så gott skick så jag kan njuta av den.” Som 33-åring tyckte jag att det var ett väl defensivt mål. Här skulle världen, åtminstone skoldelen av den, erövras.
Som nybliven pensionär förstår jag mer hur han tänkte, och funderar över hur jag står mig i förhållande till hans mål. Jag, som alltid har ansett mig fullt frisk, konstaterar att jag varje morgon äter fem läkarordinerade piller, och två till varje kväll, samt jag går och väntar på tid för en knäoperation. Men jag har i alla fall huvudet i behåll, även om jag då och då glömmer småsaker, som varför jag just gick ut i köket, eller vad det var jag skulle plocka upp med ”plock-upp-från-golvet”-verktyget jag just hämtade. Men det är småsaker.
Jag får skylla en del av detta på den indragna tidningsutbärningen. Sedan vi inte längre får papperstidningar i brevlådan varje morgon har antalet lösa sudokos och korsord per dag minskat drastiskt.
Man ska också förbereda sig för sin pension sägs det. Det är viktigt att hålla sig aktiv. Min pappa köpte i god tid en fin stjärnkikare och började läsa böcker om astronomi. När han väl slutade jobba glömde han bort detta och började släktforska istället, för att sedan övergå till gräva fram historien bakom skeppsförlisningar utanför Sandhammarens fyr, och slutligen historien om fyran i sig självt. Nu är den ett besöksmål på Österlenkusten, komplett med informationstavlor och allt, och den står där som ett monument över vad pappa och hans kamrater gjorde.
Själv hade jag stora ambitioner. Dags att sortera böcker och skivor, lyssna på minst en klassisk skiva om dagen och läsa minst en bok i veckan, samtidigt som jag skulle utveckla min musicerande. Men jag har lagt mycket tid på politiken, skrivit en del uppskattade saker för Melleruds Nyheter, hjälpt till med artistbokningen till årets Kanalyran, och faktiskt spelat och sjungit åtminstone 8-10 timmar i veckan.
Men jag är ju fortfarande bara nybliven pensionär, bara övat i drygt tre månader. Jag har många år kvar för det andra.
