Skivans lov

Jag måste erkänna att jag älskar skivan som fysisk företeelse. Det spelar ingen roll om det är CD eller LP. Känslan att hålla omslaget på en 33-varvare eller den lilla boken som ofta medföljer CD-n kan aldrig upplevas om man lyssnar via en strömningstjänst. Ett gatefold-omslag till en LP eller en väldisponerad booklet till en CD är en njutning i sig.

Jag erkänner också gärna att jag är en musikinformationsfreak. Jag vill veta vilka som har skrivit låten jag lyssnar på, jag vill veta vilka musiker som spelar vad på inspelningen, vem som har producerat, var det hela är inspelat och så vidare. Jag vill kunna leta i min samling och hitta de skivor där Richard Thompson spelar gitarr eller där Christine Collister är med och sjunger stämmor.

Det är en också en njutning att stå i en välsorterad skivbutik, som det snart inte finns några kvar av, och bläddra igenom sortimentet, kanske hitta något man inte visste var utgivet, eller något helt nytt. Jag kan heller inte gå ifrån en secondhandbutik utan att kolla vilka CD de har inne. Sist till exempel hittade jag en gammal Hootenanny Singers-skiva med några visor jag varit på jakt efter inspelningar av.

Jag har också många CD som är förknippade med live-upplevelser. Att efter en bra folkmusikkväll eller konsert köpa en skiva med den man lyssnat på är ett sätt att få återuppleva kvällen om och om igen. Kanske få skivan signerad också. (Simon Nicol i Fairport brukar säga att om man kan komma över en osignerad Fairport Convention-skiva sitter man på en guldgruva.)

Och kära Spotify-förespråkare. Jag kan fortfarande plocka fram den Lollipops-LP jag fick i födelsedagspresent på mig 12-årsdag i juli 1965. Nej, den finns inte på Spotify, men poängen är att jag fortfarande har den. Jag undrar hur många av er som om 53 år kan plocka fram den Spotify-lista ni satte ihop förra veckan? Och vem tusan skulle ge bort en sådan lista i födelsedagspresent?

För att citera Peter LeMarc, en själsfrände när det gäller synen på hur musik ska spridas. Han sa i DN ungefär så här: ”Så säger de att de släppt en EP. Det har de inte alls. En EP är en 7-tummare med snyggt omslag och två låtar på varje sida. De har lagt ut några låtar på en strömningstjänst. Det är allt.”

Men jag har faktiskt Spotify. Jag använder det främst när jag läser om skivor som verkar intressanta. Då lyssnar jag på delar av den på Spotify för att bestämma om jag ska köpa den eller inte. Det har sparat mig mer varje månad än de 99 kr jag betalar för tjänsten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0