Nytt museum och Sandy Denny
Hela London dominerades av maraton igår. De tunnelbanelinjer som tog åskådarna till delar av banan var ständigt fulla. Ibland var det bara att ge upp och ta en annan linje. Men jag hann med ett par intressanta saker.
Även om det var i närheten av en del av maratonbanan så lyckades jag ta mig ut till West India Quay i Docklands för att besöka ett relativt ungt museum, ett vars existens jag var omedveten om så sent som för ett par veckor sedan. Det är den del av Museum of London som har öppnat här.
Placerat i av de gamla lagerhus som tog hand om en del av det som skeppades in hit berättar de historien om London som hamn från det att dockorna öppnades i början på 1800-talet fram till nu när det hela är förvandlat till en stad av glas och stål. Som vanligt väl berättat, lätt att följa, massor av foton och tavlor samt föremål. Jag tillbringade mer än två timmar där, vilket är väldigt mycket för mig. Men kom ihåg att läsa all information. Och se till att ni har krafter kvar när ni kommer till avdelningen om andra världskriget. Den är superb. Just nu pågår också en utställning om Storbritanniens del i slavhandeln. Också tankeväckande.
Hela området runt West India Quay är lockande. Innan man når museet passerar man en rad restauranger av olika slag. Ett antal båtar i dockan påminner om gamla tider, det finns till och med en där det hålls gudstjänster, och allt inramat av den moderna arkitekturen.
För sportintresserade är Twickenham, 25 minuter med tåg från Waterloo, troligen mest känd för rugby. På järnvägsstationen förkunnar skylten ”Home of Rugby”. Beatlesfans minns att här ligger studion där gruppen filmade delar av ”Let It Be” och ”A Hard Day’s Night”.
Jag var där för att besöka puben Cabbage Patch och folkmusikklubben TwickFolk som håller till där på söndagkvällar. Det är en klubb som hållit på i 30 år, som blandar Singers Nights, där det är öppen scen, med gästkvällar.
Igår var det gästkväll. Linde Nijland från Holland och hennes partner Bert någonting var där för att sjunga låtar förknippade med Sandy Denny, som dog för nästan exakt 40 år sedan, 21 april 1978. Linde gjorde ett bra jobb och framför allt uppskattar jag att hon inte försökte kopiera Sandy utan gjorde låtarna till sina. Vi pratade om det och hon sa att hon inte ville vara ett ”cover band”. Hon sjöng också ett par av sina egna låtar. Jag åkte därifrån med en CD med de senare låtarna på.
Och ja, jag gjorde ett kort framträdande. Vi var bara tre akter som släpptes fram som floor singers och jag fick inleda kvällen på en lånad gitarr.
