Mycket musik och några statyer
Sista London-bloggen …
… för denna gång. Men det kommer ju fler resor.
När man läser böcker om London stöter man ofta på namnet Ely Place. Det påstås till exempel ofta att Londonpolisen inte kan agera på denna lilla gatstump. Detta skulle bero på att den formellt tillhör Cambridgeshire. Detta i sin tur skulle bero på att detta var biskopen av Elys hemvist. Det sista är sant, men resten avfärdas i Matt Browns utmärkta bok ”Everything You Know about London Is Wrong”.
Men falska fakta åsido måste jag säga att det är en mysig liten bakgata, spärrad för infartstrafik som inte har tillstånd. Och så ligger här en riktigt gammal kyrka, St Ethelreda. Men man ser bara ena kortsidan, inklämd mellan husen runt omkring, och när jag kom var kyrkan stängd, men ändå.
Alldeles intill ligger Holborn Viaduct, som leder trafiken över Farringdon Road i sänkan som en gång var floden Fleet. Viadukten är rikt utsmyckad med skulpturer som, om jag minns rätt, symboliserar jordbruk, konst, naturvetenskap och handel. Låter som Prince Albert var inblandad på något sätt. Han sitter förresten på häst på Holborn Circus.
Om ni är området så glöm inte att besöka Smithfield där det finns en minnesplatta som markerar platsen där William Wallace, verklighetens Braveheart, avrättades. Där ligger också Londons bäst bevarade 1100-talskyrka St Bartholomew-the-Great. Det är en av två som har de runda medeltiden valven. Den andra är kapellet i the White Tower.
25 Brook Street är ett måste för alla musikälskare. Här bodde George Friedrich Händel i många år. Det var här han bland annat skrev Water Music, Music to the Royal Fireworks, Messias samt minst 25 operor. Han skulle kunna kallas 1700-talets Andrew Lloyd Webber. Hans hus är omsorgsfullt restaurerat med bra information om hans kompositörsskap. Det blev inte sämre av att en liten ensemble med tidsenliga instrument övade i ett av rummen vid mitt besök.
Här bodde också Jimi Hendrix under knappt ett år. På tredje våningen finns en fantastisk utställning om honom. Man får både hans historia samt analys av hans gitarrspel, samt en rekonstruktion av hans sovrum. Extra spännande var en presentation av hans skivsamling. Han lyssnade på allt från Händel över modern jazz till den då senaste popen.
£10 för en biljett till båda får ses som ett kap. Missa inte om du gillar musik.
Jag avslutade kvällen med en underbar konsert i Royal Albert Hall. Den hette ”Hampshire in the Hall”. Hampshire är ett grevskap i södra England. De hade hyrt lokalen för en konsert där 1700 elever i åldern 6-18 år från sina skolor medverkade. Ni läste rätt ettusensjuhundra medverkande.
Här bjöds det på brassband med cirka 80 musiker, en samling med flera hundra fiolspelare, en jättekör, men även mindre ensembler som en kärlig uppvisning med japanska trummor och ett, i detta sammanhang, litet storband. Notabelt var den nästa totala bristen på gitarrister och keyboardister. Här var det, med undantag för två slagverksensembler, de traditionella orkesterinstrumenten som härskade. Dessutom deltog drygt 100 dansare.
Och det var inget enkelt program de framförde. Vad sägs om delar av Stravinskys Petrouschka och Mussorgskys Tavlor på en utställning, avancerad jazz, och som kronan på verket ett uruppförande av en ny svit om vår miljö för storband, jättekör och dansare. En fantastisk konsert. När jag kommer hem ska jag beställa DVDn som ska komma. Det här vill jag uppleva igen.
Nu är det bara att packa och åka hem. Resan var en del av förberedelserna för min nästa Londonbok. Den ska plocka upp händelser och tendenser i stadens historia. Planen är att den ska komma 2019. Men jag lär nog tjata om det ganska ofta.
