Lärares status och löner
Hur sänker man bäst lärares status i allmänhetens ögon? Det första Lärarlönelyftet bör vara en av kandidaterna till segern i den tävlingen. Men hur tänker jag när jag påstår detta?
Det handlar om hur man formulerar sig, vad som uttalas och vad som är underförstått. Jämför debatten om lärares löner med den om till exempel sjuksköterskors och poliser. För de senare pratar man om att gruppens löner behöver höjas, man talar om höjda ingångslöner, likaväl som möjlighet att göra lönekarriär.
När det gäller lärare pratade man istället om att ”bra lärare ska ha bra betalt”, underförstått att alla lärare inte är värda högre lön. För om man säger att bra lärare ska ha bra betalt så påstår man också att det finns mindre bra eller dåliga lärare som inte är värda bättre betalt.
Visst, det finns bra och mindre bra lärare, likaväl som det finns bra och mindre bra poliser och sjuksköterskor. Staffan Lindén uttryckte det träffande i en av sina roliga skolböcker i slutet på 1960-talet. Han konstaterade att det visst finns dåliga lärare likaväl som det fanns dåliga, och så följde en hel sida med olika yrken avslutat med ”för övrigt se Svenskt yrkeslexikon”. Men detta skulle kunna lösas om att man kommer överens om att höja lärarna som kollektiv, men att höjningarna ska fördelas individuellt.
Lärarlönelyftet byggde på att 10 % skulle få minst 5 000 kr mer i månaden och övriga 0 %. Det följdes upp av ett andra lyft, som tyvärr det parti jag är med i stod bakom, när cirka hälften fick 2-3000 kr var och övriga återigen noll.
Hur mycket skadar man inte en yrkesgrupps status när man talar om att det bara är hälften av dem som förtjänar ett rejält lönelyft?
Jag har varit skolledare på fältet i 16 år, på fem olika skolor i tre kommuner, och skolchef i åtta. Jag konstaterar att betydligt fler än 10 % av de lärare jag varit chef över förtjänar ett rejält lönelyft, och att betydligt fler än 50 % borde få det andralärarna fick. Faktum är att jag stött på väldigt få lärare som inte skulle vara värda något av lyften.
Engelska skolinspektionen Ofsted gjorde på den tiden jag följde engelsk skola ordentliga inspektioner av varje skola vart femte år. I inspektionen ingick minst två hellektionsbesök hos samtliga lärare på skolan. Om man tyckte att läraren var undermålig eller en pedagogisk stjärna gjordes ett tredje besök för att kontrollera att bedömningen var riktigt. Ofsted utgick dessutom från en fastställd mall för hur undervisningen skulle bedömas. (Mer om detta i ett senare blogginlägg.)
Varje år gjorde Ofsted en sammanställning av vad man sett vid årets inspektioner. Jag minns hur man ett år sammanfattade kvaliteten på lärarna i det engelska skolsystemet. Man hade konstaterat att 3 %, dvs var 33:e lärare, borde byta yrke. Jag har jämfört detta med mina egna minnen från min skolledartid och konstaterar att mina intryck är att siffran är ungefär densamma, kanske något lägre.
Med detta som grund hävdar jag att vi borde ha en lärarlönesatsning som omfattar alla legitimerade lärare. Sedan kommer några kanske bara att få en tusenlapp extra, medan andra får tre eller fyra, men det skulle vara en statusmarkering för lärarkåren som helhet och inte lämna möjlighet för tolkningar att en stor del av den svenska lärarkåren inte håller måttet.
