ukulelemorfar

När jag ska flyga undviker jag Ryanair av flera orsaker. En är att de inte (i alla fall när jag åkt med dem) har någon liten ficka i framförvarandes ryggstöd för att förvara reselitteratur och liknande. Men jag kanske borde ompröva mitt beslut.

Sist vi flög till London upptäckte jag när jag kom av att jag glömt mina läsglasögon i fickan. Samtal till BAs hittegodsavdelning hjälpte inte. Bara att köpa nya.

Vid dagens flygning var jag noga med att inte ta fram läsglasögonen. Jag läste med mina vanliga progressiva. Och vad händer? Boken blev kvar på planet. Och jag som bara kommit 60 sidor in i den.

 

Ett bevis för att jag är gammal är att jag alltid skickar vykort när jag (eller vi) är utomlands. Inför varje resa går jag igenom adresslistan (en Excelfil) och väljer ut vilka som ska föräras ett kort denna gång. Innevarande resa har listan 19 namn. Så är det bara att köpa en bunt kort, avsätta en kväll för skrivande, och ett par öl.

För att rationalisera brukar jag (eller vi) köpa alla frimärken som behövs vid ett tillfälle. Ibland är det långt mellan postkontoren gör att man får passa på.

Och till er som inte skriver vykort. Kom ihåg att mottagarna blir glada. Jag blir ibland stoppad på stan av folk som vill tacka. Det gör de aldrig om man skickat ett mail eller lagt ut en bild på Facebook.

 

För den som nöjer sig med OK mat, och vill spendera sina pengar på annat rekommenderar jag Wetherspoon-pubarna, som finns över hela England och på många ställen i London. I eftermiddag gick jag som vanligt till Montague Pyke på Charing Cross Road, troligen dem pub där jag och frun ätit mest de senaste tio åren. Som vanligt på torsdagar hade de "Curry Night". En Chicken Korma med ris, poppadums och naan bread plus en pint Doombar för £8.10. Svårt att klaga.

 

Så nu sitter jag på hotellrummet och laddar inför kvällen. Köpte med mig en liten burk melonbitar som efterrätt på Sainbury's Local. Bra och läskande för bara ett pund. Och det behövs. Cirka 25 grader och solsken.

Och ikväll ska jag se en av mina gamla hjältar, Tom Paxton, som liksom jag är på Londonbesök. Men mer om det i ett blogginlägg imorgon.