Bra undervisning
Vad utmärker egentligen bra undervisning? Måste man undervisa enligt en viss metod? Det är ju ett vanligt inslag i svensk pedagogisk debatt, att vi får modetrender om vad som är inne och vad som är förkastligt.
För det första tror jag inte på att det finns en saliggörande metod eller form. En av nycklarna till en bra skola är allsidighet och variation. En skola där det enbart förekommer katederundervisning är lika illa som en skola som enbart innehåller eget arbete eller bara gruppuppgifter. Syftet och innehållet ska styra innehållet. En NO-undervisning som bara bygger på eget arbete kommer inte att leda till att eleverna utvecklar naturvetenskaplig förståelse, men det gör inte heller en undervisning som bara handlar om att läraren föreläser.
Henry Pluckrose förespråkade en skoldag som innehåller tre delar; ”Children’s time” där eleverna arbetar med eget arbete utifrån sin egen planering och sina egna mål, ”Teacher’s time”, där läraren undervisar, och ”Joint time” där klassen arbetar med projekt som planerats gemensamt av läraren och klassen.
I engelsk primary school infördes i slutet av 1990-talet ett påbud om att varje klass varje dag skulle ha en ”Numeracy hour” och en ”Literacy hour”, dvs en timme strukturerad matematik och en timme strukturerad språkövning varje dag. Båda hade en fast modell. Timmen inleddes med en lärargenomgång, så en stunds dialog mellan lärare och elever kring genomgången, därefter övning enskilt eller i små grupper, och som avslutning en lärarledd uppföljning.
Jag var med på några sådana lektioner i en klass med 11-åringar jag besökte under några skoldagar när jag samlade material till boken ”Read about a Day in School”. Det var en njutning att se det i funktion, och det ledde till att resultaten i engelsk skola höjdes.
Men vad är då kvalitet i undervisningen, förutom variationen, för ärligt talat, det finns både bra och dålig katederundervisning, och dåligt förberedda grupparbeten och enskilda projekt är rent slöseri med elevernas tid. Men här är något av det jag tittat efter när jag som rektor gått runt i mina skolor och besökt lektioner:
* Är eleverna engagerade i arbetet? Det är ju grunden för att de ska lära sig något. Och ja, jag räknar in engagerade lyssnare. I detta inkluderar jag att eleverna är koncentrerade på sitt arbete och inte sysslar med annat.
* Finns det en förtroendefull relation mellan läraren och eleverna? Om det pågår eget arbete eller gruppdito så tittar jag bland annat på samspelet mellan läraren och elever som behöver hjälp.
* Är det tydligt för eleverna vad som förväntas av dem? Om man till exempel kommer in på en lektion där eleverna tittar på film brukar jag leta efter tecken på att eleverna förberetts för visningen och att de förväntar sig en uppföljning. Finns det något på tavlan? Antecknar de något?
Det här är bara några punkter jag lärt mig av den före detta engelska skolinspektören Mervyn Benford, som jag hjälpte med boken ”Kvalitet i skola och klassrum”, och vars tankar låg till grund för ett skolutvecklingsprojekt i västra Skaraborg i slutet på 1990-talet.
