Att planera resan
Vi skulle ha åkt till Rom på sportlovet. Allt var ordnat, flyg och hotell, biljetter till Colosseum, valuta beställd och karta och guidebok införskaffad. Vi hade en ganska god idé om hur vi skulle använda de två och en halv dag vi hade till vårt förfogande för att bekanta oss med en stad vi skulle besöka för första gången. Jag hade till och med läst en bok om Roms historia, vi hade sett flera program om detta på en historiekanal och jag hade pratat med kollegor som varit där för att kolla att restaurangerna har menyer på engelska, något som är extra viktigt när man reser med en allergiker.
Så blev vi sjuka båda två dagarna innan. Hög feber, hosta och ont i kroppen. Influensan drabbade oss för första gången på många år. Tre nätter i Rom blev tre nätter i sängen hemma. Sorgligt men sant.
Men jag måste mitt i bedrövelsen konstatera. Jag hade väldigt roligt när jag planerade. Jag lärde känna en stad ganska väl och när vi så småningom kommer dit kommer jag väl förberedd. För det är vad jag vill vara, väl förberedd. När jag åker till en plats vill jag gräva lite innan. Vad finns där att se? Hur ser kulturlivet på kvällarna ut? Hur tar man sig fram där? Och så vidare.
Framför allt handlar det om att skaffa sig underlag för att välja. Speciellt storstäderna är så fulla av tänkbara aktiviteter och besöksmål att det är viktigt att innan kunna sortera och välja. Vad i utbudet passar mig? Vad kommer jag bara att bli besviken över? Jag skulle hata att komma hem igen och upptäcka vad jag borde ha sett.
På samma sätt har jag alltid när vi bilsemestrar bokat hotell, färjor och sådant i förväg. När jag är på plats vill jag lägga på tiden att se och upptäcka, inte på att leta övernattning eller sitta i färjeköer för att jag inte ha förbokat.
För storstäderna är ofta återkomsten bäst. Första besöket går för det mesta åt att se alla måsten, att skaffa sig en överblick. Sedan kan man börja gräva, och när jag läser på inför andra eller tredje besöket har jag bilder, ljud och dofter i huvudet. Som ta bara det jag upptäckte vid vårt tredje Parisbesök förra året. När tunnelbanetågen närmar säger en station säger rösten stationsnamnet i frågande ton, ”Saint Michel?”, med den där lilla tonhöjningen i slutet av ordet. När man väl rullar in på perrongen konstaterar den torrt, ”Saint Michel”. Detta en detalj man inte upptäcker direkt.
Så om en vecka åker jag till London för jag vet inte vilken gång i ordningen, men det är tresiffrigt numera. Men trogen min ambition att varje gång se något jag inte sett förut i staden har jag läst några böcker och har en A4-sida full med sådant jag skulle vilja se. Vad jag sedan verkligen besöker kommer att styras av dagsform och väder, men jag kommer i alla fall inte att lägga ner tid på att försöka hitta besöksmål.
Trevlig resa!
