ukulelemorfar

Vi i generation fick lära oss att det spelade ingen roll vilka kläder man hade på sig, bara man var hel och ren. Gick byxorna sönder fanns i mitt hem två alternativ, antingen lagade mamma dem med hjälp av en lapp som inte alltför mycket skilde sig från originalfärgen på byxorna. Eller också packades de trasiga kläderna i lådor som skickades till mormor i Lunnarp (Österlen, Skåne för er som inte är så bevandrade i Sveriges georgrafi). Hon rev kläderna i remsor och i sin stora vävstol på vinden förvandlade hon klädtrasor till färglada mjuka trasmattor. Tala om återvinning. Vi har fortfarande kvar mattor mormor vävde för 40-50 år sedan.

Mormor skulle nog bli mycket förväntansfull om hon rörde sig i en stad idag. Så många trasiga jeans som bara väntar på att bli rivna i trasor och förvandlade till mattor. Det hör till saken att mormor hade en viss förkärled för att använda jeanstyg i mattorna. Hon hävdade att jeanstyg är slitstark, något man kan betvivla när man swer alla trasiga jeans som vandrar runt på gatorna idag.

Mamma hade nog blivit mest upprörd. Vad är det för föräldrar som låter sina barn gå omkring i så trasiga kläder? Inser de inte att barnen får skämmas för att föräldrarna inte har råd med hela byxor till dem, eller inte har kunskap i hur man lagar kläder?

Barn och barn förresten. De flesta som bär trasiga kläder har nog nått den ålder när föräldrarna vare sig köper eller väljer kläder åt dem.

Men det kanske vore ett tänkbart sätt att dryga ut pensionen om drygt ett år, köpa billiga jeans, med hjälp av sax och kniv göra lite revor och hål, och sedan sälja dem dyrt. Kanske skape ett eget märke, "Torn by Lasse". Kan bli ett mode.

Som Cornelis inte sjöng:

"Många dom går i trasiga jeans

Säg vad beror det på

De som styr det mode som finns

Kanske vill ha det så"