ukulelemorfar

Ibland har man tur med vädret. På väg från Eindhoven till Calais råkade vi ut för ett par riktiga åskskurar, och vi såg blixtarna framför oss. Vi lärde oss snabbt att belgiska bilförare kopplar på halvljuset när regnet startar, så vi följde efter. När vi svängde in framför Hotel Meurice i Calais, enligt uppgift stadens äldsta, grundat 1771, men återuppbyggt på 1950-talet efter att ha bombats svårt under kriget, slutade regnet, och under vår promenad i staden sken solen och det blev stundtals vidrigt varmt. När man kör från Kiel till Calais behöver man minst en övernattning för att ha lite säkerhet mot vägarbeten och köbildningar. Vi har de senaste gångerna valt två, med den sista i Calais. På det sättet kan vi sedan ta en morgonfärja över till Dover. Det ger också frihet att se lite på vägen. Förra gången hade vi vår första övernattning i Brügge, en underbar medeltidsstad alla borde uppleva. Även om man bortser från färjorna är Calais en stad värd ett besök. Överraskande nog har staden en fantastisk lång och bred sandstrand, glänsande vit. Utmärkt för att sola, kanske inte lika inbjudande till bad om man vill ha höga vattentemperaturer.Staden har också ett formidabelt stadshus, Hotel de Ville, och fina parker. Men det som gör Calais perfekt för anglofilen är de starka engelska kopplingarna. Dels de historiska, staden tillhörde England under långa perioder, dels vad man hittar där idag. På flera ställen står gamla röda dubbeldäckare, den traditionella Routemastern, utplacerade. Vi såg också ett antal röda telefonkiosker, dock utan möjlighet att ringa från. Och vilken annan fransk stad har en modell av Tower Bridge i en av sina rondeller? Ett antal restauranger med rimliga priser och menyer på engelska ökar attraktionskraften. Det enda minuset är egentligen ölpriserna. Ibland får man betala samma pris för 25 cl öl i Calais som man gör för en pint på engelska landsbygden. Men ingen stad är pefekt. Fortsättning följer ...