Fel nostalgi och brittisk kebabpizza
Idag var det nostalgidags. Vi tog bussen till Christchurch för att jag skulle få återuppleva platsen där jag var på språkresa sommaren 1969. Det blev inte mycket återupplevande. Mina minnen av hur det såg ut 1969 var mycket dimmiga. Inte heller kom jag ihåg var familjen jag var inkvarterad hos bodde, eller var vi hade undervisningen. Det enda jag mindes var järnvägsstationen från vilken jag ensam tog tåget till London för att se Rolling Stones i Hyde Park. (Episoden finns beskriven i min bok "London i mitt hjärta".)
Men mycket annat var nostalgiskt. Bussen passerade flera bensinstationer (som vi själva gjort med bilen). Ljuva nostalgi. I England har man kvar Esso, Gulf och Texaco.
Christchurch High Street väckte också minnen. Den ser fortfarande ut som på tiden innan de stora kedjorna tog över. Här härskar fortfarande de enskilda butiksägarna. Och som pricken över i:et fanns det en liten vinyl- och CD-butik alldeles intill.
Sedan upptäckte vi att Christchurch har en fantastisk kyrka, storlek mindre katedral, med rötterna i saxisk tid (dvs före normandernas intåg 1066) plus rester av ett slott från tidig normandisk tid. Har inga minnen av dem från språkresan, men de måste ju funnits där då. Det måste floden och småbåtshamnen också.
Hur som helst hade vi en bra dag.
Vi avslutade som vanligt på Wetherspoonpuben i centrala Bournemouth. Idag var det Curry Night. Varmrätt och en stor öl för £8.40. Jag tog som vanligt en Chicken Tikka Massala, en av mina favoriträtter. Stora kycklingbitar och lagom stark sås.
I många år trodde jag, som många andra att Chricken Tikka Massala är en indisk rätt. Den smakar väldigt indisk. Men receptetet skapades i Storbritannien, vad jag förstår i Glasgow. Det är britternas motsvarighet till kebabpizza. En inhemsk rätt som skapas utifrån importerade mattraditioner.
