Det blir inte alltid som man tänkt sig
Planen var enkel
Frukost på hotellet. Bilen till hamnen, färjan till Dover, drygt 20 mil till Portsmouth, med avbrott för en trevlig lunch någonstans, förjan till Fishbourne och så bilen till Newport och vårt guest house.
Första frågan dök upp sent torsdag kväll. Var har jag biljetterna till första färjan? I min noggrant organiserade semesterfolder fanns bara en bokningsbekfräftelse. Ringde färjebolaget, men hamnade hos en fransktalande telefonsvarare som bad mig göra val. Jag förstod vilka siffror jag kunde trycka på, men inte vad de olika alternativen bestod av. Efter lite internetande hottade jag numret till en engelsktalande service, som upplyste att bokningsnumret var tillräckligt.
P&O Ferries är utmärkta. Och vilken taxfree-shop. Inget jättesortiment, men priser som kan få Borde Shop i Puttgarten att blekna. £18 för kartonger med sex bra finer. Blir storhandling på vägen hem.
Vår GPS tyckte att bästa vägen mellan Dover och ortsmouth var M20 in mot London, M25 en bit och så en annan M-siffra mot Portsmouth. Skulle ta cirka 2.30. Gott om tid för lunch eftersom vi var ute på vägen strax före 12.00 och inte behövde vara vid färjeterminalen förrän 16.30. Så iväg. Allt var OK tills Radio Kent meddelade att M20 northbound var avstängd vid Junction 7 på grund av en kollision mellan två lastbilar.
Kort koll på kartan. Vi kör via Hastings och Brighton istället. Vi svängde av vid Junction 10 i riktning mot Hastings. GPS fick spade och försökte i flera mil att få oss att vända tillbaks. Vi hämnades genom att stänga av honom.
Enda felet med den nya vägen var traktorer som sänkte medelhastigheten och en belgisk bil som körde väldigt mysko. Men vi nådde Hastngs och la oss på ringvägen i riktning mot Brighton. Ingen bra idé. Det var verkligen en ringväg och strax passerade vi en plats vi redan hade varit på. På med GPS:n igen som fick leda oss ut.
Sedan var det köer vid ett antal rödljus, i ett tiotal rondeller, efter en skördetröska, vid ett par vägarbeten och så vidare. Lunchrast var det aldrig tal om. En påse snablar, en påse M&M och lite medhavd läsk fick duga. 16.45 nådde vi färjeterminalen, utan att ha lämnat bilen för annat än en kort kisspaus.
Men båtresan var ett nöje. Sol och +24. Vi stod på soldäck med vinden i våra hår och njöt medan Isle of Wight närmade sig färjan. Och vi fick belöning för vår möda. Vi stod längst fram och körde av först, i och för sig efter ett gäng cyklister, men ändå.
Incheckningen gick bra, trots allt. Det kreditkort jag hade garanterat bokningen med gick ut i maj i år, så vare sig Booking.com eller guest houset visste om vi skulle komma. Bokningsfirman hade försökt nå mig, men eftersom jag inte svarar på främmande nummer från USA hade de inte lyckats.
Men vi fick vårt rum och vår värdinna visade vägen till den lokala puben Eight Bells där vi avnjöt en sen superb middag, nersköljd med var sin pint lokal öl. (Bryggeriet heter Goddards och har roliga namn på sina öl som Ale och Eight och så.)
Nu väntar News at Ten, och imorgon ska vi utforska Newport.
