Båtsabotage och tyska motorvägar - Sommar 2017 del 1
Jag gillar att köra bil i Storbritannien. Vänstertrafiken bekymrar mig inte det minsta. Antingen kör man på små grusvägar på Isle of Skye och Dartmoor, eller så är det sexfiliga motorvägar i södra England. Oavsett vilket spelar vilken sida man kör på ingen roll.
Det enda problemet är rondeller. Trafiken kommer liksom från fel håll. Passageraren skymmer vad som händer och det blir lite av en chansning när man kan köra. Vi har löst det så att frun i passagerarsätet säger till när det är klart. Då kör jag. Har hon fel är det ju hennes sida av bilen som trycks in, så jag litar på att hon sätter säkerheten främst.
För vi hyr aldrig bil. Vi kör vår egen. Den brukar komma hem betydligt tyngre lastad än den lämnade fosterlandet.
Men numera ta det tid. Först drog de in båten från Göteborg till Harwich. OK. Det fick bli Newcastle och norra England. Så lades den rutten ner. Inget större problem. Göteborg-Fredrikshamn, 30 mil genom Jylland och sedan Esbjerg-Harwich. Fem-sex timmar längre, men fortfarande OK.
Sedan lade man ner Esbjerg-Harwich också för snart tre år sedan. Så i år blir det Göteborg-Kiel och så drygt 80 mil till Calais för färjan till Dover, med extra övernattningar. Mycket bilkörning och mycket kontinent.
Idag har vi kör drygt 50 mil, Kiel-Eindhoven, för en första övernattning.
Jag är kluven till de tyska motorvägarna.
På plussidan finns mängden av rastplatser med toaletter. Fina naturrika platser i direkt anslutning till vägen, med välskötta toaletter. Det verkar som om det finns gott om tyskar med samma problem som jag, liten, med livaktig blåsa. På plussidan finns också vägnätets utbredning. Man tar sig nästan överallt på autobanorna. Av dagens drygt 50 mil har bara ett halvdussin körts på ickemotorvägar.
Men vägbanorna börjar i många fall bli slitna. Ibland är de väl mycket lappade. Det verkar även det tyska vägverket ha upptäckt, och satt igång med reparationsarbeten modell större. Jag har inte räknat, men idag har vi passerat minst sex större vägbyggen, som ibland sträckt sig över tio kilometer, där maxhastigheten på 130 km/tim ändrats till 60 eller 80. De 5.40 som resan skulle ta enligt Google Maps blev cirka sju timmar, exklusive raster.
Maxhastighet förresten. En stor skylt när vi körde av färjan förkunnande att den på tyska motorvägar är just nyss nämnda 130 km/tim. Man informerar turisterna, men tycks ha missat att informera tyska bilförare, speciellt sådana som kör BMW eller finare modeller av Das Auto (VW). Ibland sveper de förbi en svensk maxhastighetsförare med en speed som får den svenska bilförarens fordon att skaka till.
Men incheckning på ett Van der Valk-hotell (superfina, stora hotellrum) och en påföljande buffet i en av hotellets restauranger förlåter det mesta. (Nej, jag är INTE sponsrad, jag bara gillar hotellkedjan och deras mat.)
Fortsättning följer …
