ukulelemorfar

Guidade promenader

En annan av mina förberedelser är att gå igenom London Walks program. LW är ett företag som ordnar guidade promenader på olika teman. Det kan handla om en stadsdel, en historisk epok eller till exempel Harry Potters London. Jag har gått med dem många gånger, bland annat deras Jack the Ripper Walk, och blivit guidad av världens främsta expert i ämnet, och de om Beatles, som leds av en man som en gång utnämndes till The Beatle Brain of Britain.

Den här gången går jag Rock’n’Roll London, som kretsar kring Soho. Vår guide Adam visar platsen där Rolling Stones spelade in sin första skiva, den enda lokal där Sex Pistols spelade mer än en gång, klubben där Beatles-medlemmarna prövade LSD första gången och stället som portade Bob Dylan. Hela tiden får vi anekdoter och historier kring pop- och rockstjärnor. Visste ni till exempel att Bill Haley ljög om sin ålder när han skulle spela i England första gången?

Och så lite fotboll

Många åker till England för att se fotboll, men det har blivit väldigt dyrt. En Premier League kan utan vidare gå på £60-70, och vill man se någon av storklubbarna måste man ofta boka via någon resebyrå som lägger på en bra summa. Hav tröst, det finns många alternativ. Ett är att nöja sig med en guidad rundtur på arenan en dag när det inte är match. Men jag gör ett annat val.

På lördagen ger jag mig ut på en fotbollshistorisk resa. Jag tar gröna linjen till Plaistow, följt av en promenad. Här, någon kilometer från West Hams hemmaarena, spelar Clapton FC sedan 1888 sina hemmamatcher på Old Spotted Dog Stadium, Londons äldsta fotbollsarena.

Clapton FC bildades 1878 och var den första brittiska klubb som spelade på kontinenten. Idag är det en amatörklubb i det som skulle kunna kallas division sju.

De senaste åren har klubben fått ett lyft genom att supporterklubben Clapton Ultras bildats. Det är en annorlunda supporterklubb. De tar avstånd från allt vad våld och förolämpningar heter och i samband med hemmamatcherna samlar de in matvaror till flyktingar.

När jag kommer till arenan är jag lite undrande. Entrén är inte direkt inbjudande, och planen är så söndertrampad att ett svensk lag knappast ens skulle träna på den. Men snart fylls ståplatsläktaren på bortre långsidan av supportrarna. När matchen mot FC Romania börjar startar sången. I två gånger 45 minuter sjunger cirka 250 personer oavbrutet, och de har en stor och bred sångrepertoar. Inte ett oförskämt ord mot vare sig domare eller motståndare hörs under matchen. Ovant för den som är van vid allsvenskan.

Det hela går inte direkt FC Clapton väg. Romania tar snabbt ledningen och det hela slutar 0-4. Vad gör supporterskaran då? Jo, de avslutar med en sång där de gratulerar motståndarna till segern. Jag lämnar arenan och konstaterar att det hela kostat mig £7.50 inklusive ett program och att jag har fått ett nytt favoritlag.