ukulelemorfar

Folkmusik

London är fullt av folkmusikklubbar. De flesta äger rum på en pub och de följer samma mall. Kvällen börjar med en eller två klubbmedlemmar, sedan lämnas scenen till så kallade floor singers, besökare som vill sjunga eller spela en låt, och så kommer gästartisten. Det blir paus, och så upprepas alltihop.

Min favoritklubb är Cellar Upstairs som träffas på lördagskvällar. Klubben startades 1960 och sedan 1974 är det Sheila Miller som ansvarar. För närvarande håller de till i ett rum en trappa upp på Calthorpe Arms, cirka tio minuters promenad från Kings Cross. En av dem som ofta dyker upp och sjunger lite är Mellerudsbekantingen Tom Paley.

Den här kvällen heter gästartisten Jim Causley, som sjunger sånger från sydvästra England. Han spelar dragspel och keyboard. På folkmusikvis berättar han om det han sjunger, och lägger in ett och annat skämt.

Jag blir tillfrågad om jag, som vanligt, vill sjunga en låt och lovar att göra det om någon kan låna ut en gitarr. Men ingen gitarr dyker upp, så jag lånar en fiol av Frankie Cleeve och drar ett par Dalslandspolskor istället. Svensk fiolmusik är populär i engelska folkmusikkretsar.

En liten bekännelse är på plats. Visklubben Korpen har helt fräckt knyckt konceptet från de Singers’ Nights klubbarna då och då har, det vill säga kvällar utan gästartist där medlemmar och besökare står för hela underhållningen.

Ombyggd pub

Det finns pubar som skryter med hur gamla de är, och så finns de som inte behöver det. I en liten gränd norr om Fleet Street ligger Ye Olde Cheshire Cheese. En skylt förkunnar ”Rebuilt 1667”, året efter den stora branden som ödelade 13 500 byggnader i London.

Jag har stämt träff med Sandra Zackrisson (se Mellerud Nyheter 8 december) för att äta en Sunday Roast. Ye Olde Cheshire Cheese serverar sin rostbiff enligt ett skotskt recept från 1800-talet. Till vår besvikelse är den inte med på menyn denna dag, men vi hittar bra alternativ. Paj och mos är en av engelska pubars paradgrenar.

Puben är av den gamla sorten, med ett stort antal små rum i fyra våningar. Värmen kommer från öppna brasor och i vissa rum ligger det sågspån på golvet för att hålla fukten i schack.

Vi sitter vid ett långbord nere i källarbaren och känner historiens vingslag. Bland stamgästerna fanns tidigare Charles Dickens.

Även Samuel Johnson var här ofta. Han bodde vid Gough Square, bokstavligen ett stenkast från puben. Hans hus har öppnats som museum, och på gården utanför finns en skulptur av hans katt. Den sitter på ett exemplar av den första engelska ordboken, som Johnson gav ut 1755.