ukulelemorfar

För några år sedan fick jag en förfrågan om att hjälpa en ung tjej med gitarrspelet. Hon kunde några få ackord, men ville lära sig mer om hur man kompar sig själv när man sjunger.

Under ett år träffades vi en timme ungefär var tredje vecka och spelade tillsammans. Jag lärde henne fler ackord, hur man tar barré, vad det är för vits med septimaackord, hur man får tryck i gitarren och lite mer. Vi avslutade det hela med att ge en gemensam konsert.

Jag vill inte skryta, men tjejen gick framåt ordentligt, och blev en riktigt kapabel kompgitarrist. Men vi fick två bieffekter. Den första gällde henne. Eftersom det handlade om att kompa sig själv blev hon under året, helt utan att jag kan ta åt mig äran, en mycket bättre sångerska. Den andra gäller mig. Jag blev en klart bättre gitarrist under året, och fick en helt annan förståelse för mitt eget sätt att spela gitarr. 

På samma sätt har jag varje gång jag håller workshops på ukuleledagen i antingen ackordsteori eller hur man arrangerar för ukulelegrupper fördjupat mina kunskaper rejält. Man lär sig helt enkelt väldigt mycket av att gå in i lärarrollen.

Redan Postman och Weingartner konstaterade detta i en av sina epokgörande böcker på 1980-talet. Den som lär sig mest är läraren. 

Det hela är egentligen inte så märkvärdigt. För att utföra en uppgift själv behöver du viss kunskap, men du behöver inte alltid förstå allt du gör. Det viktiga är att det fungerar, inte varför det fungerar. Du kan spela ackord på gitarr utan att förstå hur de är uppbyggda, du kan lösa integraler och derivator utan att helt veta varför du gör på just det sättet, och du kan prata ett språk intuitivt, utan att ha några som helst grammatiska kunskaper.

Men när du ska lära ut (usch vilket fult ord det har blivit, men det är kortare att skriva än "skapa förutsättningar för inlärning") måste du ha ett helt annat djup i din kunskap. Och under utlärningsprocessen skapar du för dig själv en djupare förståelse för det du lär ut.

Det berättas om Vygotskij att han kläckte många av sina teorier och idéer under sina föreläsningar. När han pratade inför andra fick han ett annat perspektiv på det han pratade om. Hans utlärning blev en grund för ny inlärning.

Så vad får detta för konsekvenser för skolan? Jo, för att fördjupa elevernas kunskaper och hjälpa deras utveckling borde de regelbundet sättas i situationer där de får agera lärare. Det kan vara att i smågrupper förklara för de andra hur de har löst ett matteproblem, eller få i uppgift att förbereda något som de andra ska lära sig, eller att man då och då samarbetar med klasser med yngre (och äldre). För det är faktiskt en sak att kunna något, men något helt annat att hjälpa en annan att lära sig samma sak. Det senare kräver mycket djupare kunskaper, och djupet gör att det kommer att bli kunskap för livet på ett helt annat sätt.