ukulelemorfar

Jag är emot den stora utbredningen av nationella prov. De tar för mycket tid från undervisningen för eleverna och för mycket planeringstid från lärarna. Speciellt allvarligt blir det när den ordinarie läraren är bort från klassen för att rätta proven och en vikarie bedriver undervisningen. Det blir lite bakvänt. Proven verkar vara viktigare än undervisningen.

De allt fler proven verkar vara ett utslag av vårt kontrollbehov, och ett resultat av betygssystemet. Proven i årskurs 6 och 9 har som främsta mål att säkerställa att betygen är "rättvisa".

Bortfallet av lektionstid blir en större när lärare ägnar tiden för undervisning till att förbereda eleverna för proven genom att låta dem öva på gamla prov. Lärarna är ju pressade. Deras elever måste ju ha bra på proven så att läraren själv framstår som en god pedagog.

Jag anser att fixeringen vid nationella prov är en av orsakerna till kunskapsfallet i svensk skola. Värdefull undervisnings- och planeringstid går till spillo.

 

Men ....

Det finns en aspekt på de nationella proven som faktiskt är positiv. De tydliggör kursplanernas kunskapssyn och kan rätt använda påverka undervisningen i rätt riktning. Lår mig ta ett historiskt exempel:

På 1980-talet introducerades processkrivning i svensk skola. Eleverna skulle ges möjlighet att skriva på samma sätt som de som skriver professionellt, det vill säga ges chans att förbereda sig ordentligt och i förväg tänka igenom det som skulle skrivas. På samma sätt skulle texterna kunna bearbetas innan de lämnades in, på samma sätt som en författare eller journalist gör.

Alla var överens om att grundtanken var bra, men det gick trots det trögt med införandet. Lärarna hängde inte på. Men det ändrades när Skolöverstyrelsen meddelade att uppsatsskrivningen i standardproven (den tidens NP) skulle utgå från processkrivningsmetodik. Helt plötsligt började alla högstadielärare öva sina elever i det nya. 

På samma sätt introducerade man några år senare tematisk problemlösning i standardproven i matematik, med liknande undervisningseffekter.

 

Jag har sett en del av de prov som de senaste åren givits i årskurs 6 och kan konstatera att de lärargrupper som seriöst diskuterar provens uppläggning måste komma till en del intressanta slutsatser. Till exempel att målet i engelska inte är att kunna en massa glosor, utan att kunna använda sitt språk. Eller att NO- och SO-undervisning inte går ut på att lära eleverna en massa lösryckta fakta, eller att grammatikplugg på mellanstadiet är underordnat läsning och skrivning.

 

Så det finns positiva effekter av proven, men jag står fast vid att det är för många prov som tar för mycket tid. Och ska man ha kvar dem så låt dem rättas av externa provrättare, så eleverna slipper vikarier för att deras ordinarie lärare rättar prov.