ukulelemorfar

"Sångundervisningen i folkskolan har till mål att väcka håg för sång samt sinne för tonkonsten ..."

Citatet är hämtat från Kungliga folkskolöverstyrelsens förslag till undervisningens för rikets folkskolor, publicerad 1919. Det  är det övergripande målet för ämnet sång (det som numera heter musik).

"Väcka håg för" är för mig ett av skolans huvuduppdrag, att väcka elevernas intresse för ämnet och momentet. I Lgr62 och 69 kallades det motivation och var den första av fem undervisningsprinciper. På lärarutbildningarna på 1970-talet ägnades mycken möda i ämnesmetodiken åt just detta. Hur får vi eleverna intresserade av ämnet och arbetsområdet?

När kommunen jag då var skolchef för i bärjan av detta sekel var med i det stora nationella skolutvecklingsprojektet Attraktiv skola var vårt måtto "Lust att lära". Vi såg elevernas lust att lära som nyckeln till den attraktiva och framgångsrika skolan. Väcker man lusten är mycket av det andra löst.

Under min period i en annan kommun anlitade jag två gånger den engelska pedagogen Henry Pluckrose (vila i frid) att hålla tvådagarskurser för mina lärare. Båda kurserna var fyllda med skratt och ytterst lustfyllda. Det var ett av Henrys huvudbudskap, om vi har roligt tillsammans kommer det vi lär oss att stanna kvar inom oss. För honom skulle skolan var "play". Det engelska ordet play har en mycket vidare betydelse än det svenska lek, och Henry definierade det som "play is anything you do with your whole heart".

"Låt hjärtat va' med" skulle kunna vara ett bra måtto för skolan. Lusten ska vara sådan att den får eleverna att vilja veta mer, att syssla med det man gör i skolan även när det kommer hem.

Ta till exempel läsningen. Ingvar Lundberg hävdar att det krävs 5 000 timmars läsning för att utvecklas till en mogen läsare, en som kan läsa mellan rader, se undertexter och dra paralleller till annat man läst. Det kräver läsning utanför skolan, en lust att läsa. Även om vi försummar nästan allt annat kommer grundskolans timmar inte att räcka till att uppfylla kvoten. Vi måste väcka läslusten.

Så är det med många andra ämnen. Det räcker inte med idrottstimmarna i skolan för att hålla sig i form, du blir ingen musiker eller sångare utan att ägna del av din fritid åt detta, och den som genom skolan lärt sig uppskatta siffror och beräkningar kommer att ha fått ett fantastiskt redskap för att hantera delar av sitt liv, och genom att använda matematiken praktiskt kommer skolarbetet att gå lättare.

Men hur ser den undervisning ut som väcker denna lust?

Det finns många vägar, men en sak är säker, en skola präglad av prov, formella läxor och "tvång" motverkar syftet. Att plugga för att man måste, med hot om sänkt betyg, lär inte väcka lust hos någon. Betyg och prov är mycket tveksamma vägar för att väcka elevernas kunskapslust och få dem att utveckla kunskaper för livet. Givetvis ska vi följa elevernas kunskapsutveckling, och framför allt hjälpa dem att se sin egen utveckling, men antal poäng på ett prov och en bokstav i slutet av varje termin är ett primitivt sätt att göra detta, ett återfall i ett kvantitativt tänkande som jag trodde att vi lämnade bakom oss redan när 1919 års undervisningsplan för folkskolan skrevs.