ukulelemorfar

Som före detta skolmänniska, som fortfarande har kontakt med skolan via fru, dotter, son och barnbarn, och som med stort intresse följer händelseutvecklingen och skoldebatten i media måste jag säga att skolan verkar vara på väg åt fel håll. Vi springer med raska steg rakt in i forntiden. Det ensidiga fokus som nu finns på ämneskunskaper kommer på sikt att utarma skolan och göra våra elever sämre förberedda inför framtiden.

Under en stor del av min aktiva lärar- och skolledartid upplevde jag den enligt mig falska motsättningen mellan ämneskunskaper å ena sidan och en mer allsidig personlighetsutveckling å den andra, emllan delaljkunskaper och mellan mer generella kunskaper. I dagens skola har förespråkarna för de rena ämneskunskaperna vunnit. 

Titta på vad som händer:

* Betyg redan i höstterminen i årskurs 6, dessutom i varje enskilt ämne inom SO- och NO-blocken.

* Individuella utvecklingsplaner som ska vara skrivna utifrån kunskapskraven i varje ämne.

* Nationella prov i årskurs sex i fem olika ämnen, men eftersom skolan inte får reda på vilka ämnen inom SO och NO som kommer att testas måste man förbereda eleverna för prov i nio olika ämnen.

De jag talar med, och det är fler än de som står nämnda ovan, pratar om provraseri redan i årskurs fyra, och att förberedelserna inför de nationella proven tar mängder av tid från undervisningen, och genomförandet än mer. Undervisningen utarmas av betygs- och provhets.

Men skolan ska vara så mycket mer än en ämneskunskapsfabrik. Skolan ska ge eleverna en möjlighet till en allsidig utveckling, ge dem utrymme att lära sig samarbeta med andra, att utveckla intressen, att förbereda sig för ett framtida vuxenliv.

Jag ser flera risker med dagens utveckling:

* Skolan kommer att bli allt mindre lockande för eleverna. Den blir ett tvång, inte en plats dit man går fylld av lust, eftersom lärarnas möjligheter att göra den lockande beskärs av prov- och betygshets.

* Möjligheterna till ämnesövergripande projekt, och projekt som inte direkt anknyter till kunskapskraven, minskar, vilket bidrar till den första punkten. 

* Elever som har en senare utvecklingskurva än sina kamrater kommer att tappa sugen och släppa taget. Vad kommer att hända när lärarna på en skola jag har kontakt med nästa vecka följer sin rektors rekommendation och skickar hem så kalladebetygsvarningar till årkurs 6-eleverna, det vill säga listor på alla mål i läroplanen de inte har uppnått? Hur många kommer med kraft och iver att kasta sig över detta och plugga dag och natt för att klara av det? Vissa kommer att få hem pappersbuntar av romantjocklek.

Med mera, med mera ...

Jag kommer att återkomma med en rad inlägg kring den pågående skolutvecklingen och vad jag anser bör göras för att mota in skolan på rätt spår. Tyvärr kan jag inte lova ett inlägg varje dag, men jag ska försöka ett par i veckan åtminstone. Så håll utkik här och tipsa gärna era vänner. Vi behöver en seriös skoldebatt i detta land, en debatt kring vad skolan egentligen ska syssla med, och hur elever bäst ges möjlighet att förbereda sig för framtiden.