ukulelemorfar

Vilken elev skulle vilja gå i en skola där man på morgonen plockar upp sin planeringsbok och sedan sitter ensam i sin bänk och arbetar med sina förvalda arbetsuppgifter på egen hand hela dagen? Och vilken elev skulle vilja gå i en skola där man utsätts för en rad föreläsningar timme efter timme dag efter dag? Eller att arbeta i grupp hela dagen, varje dag i veckan?

Den eviga sanningen att omväxling förnöjer gäller även skolan.

Låt oss lå fast att:

* Det finns saker man lärt sig bäst genom att någon förklarar dem eller visar hur man gör.

* Det finns andra saker man lär sig bäst om någon lotsar en genom förloppet genom att ställa lagom ledande frågor.

* Det finns saker man lär sig bäst när man arbetar i grupp.

* Det finns saker man lär sig bäst när man får arbeta på egen hand.

Det mesta kräver lite av varje. Ta att spela gitarr till exempel (som ni nog har fattat av tidigare bloggar gillar jag gitarrer). 

Det är bra att ha någon som kan visa en hur greppen tas, hur man växlar mellan ackord eller vad man kan tänka på när man improviserar fram solon. På samma sätt behöver man då och då spela tillsammans med andra för att utveckla sitt spelande, testa vad som fungerar och snappa upp nya idéer. Men det behövs också tid för individuell övning, när man automatiserar grepp och löpningar. Det går inte att lära sig spela gitarr på riktigt om man bara håller sig till en inlärningsmodell.

På samma sätt är det med matematik, engelska, historia och alla andra ämnen vi läser i skolan. Det är blandningen som gör det. Lärarens professionalitet ligger i att avgöra vilken metod som ska användas när och hur de kombineras till en helhet.

Detta är den eviga skolsanningen: Det är inget fel med vare sig katederundervisning, grupparbete eller individuell övning, felet är när en av formerna får ta över för mycket, eller när någon av dem glöms bort.