ukulelemorfar

Ett problem i dagens skola är att det genom betyg och allt det som hänger med fokuseras så ensidigt på ett av skolans uppdrag, ämneskunskaperna. Det demokratiska uppdrag som gavs när grundskolan infördes verkar ha kommit helt i bakgrunden, likaså några andra uppgifter skolan har, eller borde ha.

För mig är det självklart att skolan ska hjälpa eleven att utveckla kunskaper, och att denna kunskapsutveckling ska följas upp och dokumenteras. Den tänkta kunskapsutvecklingen ska också ligga till grund för planeringen. 

Men, och ett stort men. Det finns många typer av kunskap, varav rena ämneskunskaper är en.

En gång på 1990-talet, när min dåvarande skola kom med i det stora Skolverksprojektet Mål och resultat, presenterade jag en tredelad modell för målstyrd undervisningsplanering som jag tycker håller en. Här är min utgångspunkt för den.

När det gäller kunskaper har skolan ett tredelat uppdrag. Vi ska låta eleverna utveckla kunskaper inom tre områden:

* Rena ämneskunskaper

* Processkunskaper

* Sociala kunskaper och färdigheter

En kort beskrivning:

Vad rena ämneskunskaper är vet de flesta. Glosor, geografiska fakta och samband och så vidare. Man får inte glömma bort dessa. Ämneskunskaperna är viktiga, både fakta och förståelse. Det finns ett klart samband mellan faktakunskaper och förståelse, men det är nästan ämne för ett eget inlägg.

Processkunskaperna är lite mer svår definierade, och ämnesövergripande. Det handlar om att lära sig hur man lär sig. Hur letar jag fakta? Hur ställer jag samman fakta och analyserar dem? Hur kan jag kritiskt granska deet jag hittar? Hur skriver jag en rapport? Hur gör jag en muntlig presentation inför klassen? Hur genomför jag en laboration? Hur planerar jag mitt arbete så jag blir klar i tid?

Allt detta är mycket viktiga kunskaper för en elevs utveckling. Att utveckla processkunskaper är grunden för de vidare studierna och för det vidare livet. Vad hjälper det om jag har mängder av ämneskunskaper, men inte klarar av att stå inför en grupp och tala, eller inte vet hur jag sätter samman en välskriven rapport?

De sociala kunskaperna är också viktiga. Här ligger framför allt förmågan att samarbeta med andra, förmågan att se sin egen roll i detta. En viktig del i de sociala kunskaperna är självkännedomen. Hur fungerar jag tillsammans med andr? Vad behöver jag utveckla i samspelet.

För mig är det självklart att läraren, eller lärarna, i planeringen tänker tredimensionellt. När man planerar ett avsnitt eller en period tänker man på hur man ska utveckla elevernas kunskaper inom all de tre områdena. Område två och tre passar dessutom väldigt bra för ämnesövergripande samarbete. Hur arbetar man tillsammans i ämnena för att öka elevernas förmåga att göra muntliga presentationer? Hur utvecklar man gemensamt deras kritiska tänkande eller deras förmåga att planera?

Det är en gammal sanning att det man mäter blir det man lägger fokus på. Idag mäter vi genom betyg och ämnesprov ämneskunskaperna. Vi har mallar och matriser för elevernas utveckling inom ämnet. Men var finns matriserna och mallarna för elevernas behärskande av de processer som leder fram till ämneskunskaperna? Var finns mallar och matriser för elevernas sociala förmåga, deras förmåga att arbeta tillsammans med andra mot gemensamma mål?

Riktigt rädd blir jag när jag hör lärare berätta om att de omdömen och utvecklingsplaner de ska skriva enligt ledningen enbart ska utgå från de rena ämnesmålen. Jag ser detta som i högsta grad kontraproduktivt. Genom att ensidigt fokusera på ämneskunskaperna och glömma bort de andra uppdragen tror jag att vi på sikt kommer att se hur ämneskunskaperna i svensk skola kommer att försämras.