ukulelemorfar

Om nu bra lärare ska ha bra lön så måste vi ju veta vad som utmärker en bra lärare. Vi måste också bestämma vem som avgör om läraren är bra eller inte, och vad denne person grundar sin bedömning på. De sista två frågorna återkommer jag till i andra blogginlägg än de här.

Men vad är en bra lärare? Jag tror svaret beror på vem man frågar. Låt mig utgå från de som är skolans huvudpersoner, eleverna, och vad de brukar svara. Min undersökning är helt ovetenskaplig, och bygger på vad högstadieelever i tre kommuner har sagt när jag frågat dem.

Både under min tid som rektor i Götene och i Skara gjorde jag under sista skolveckan på vårterminen en utvärdering med niorna på skolorna. I smågrupper fick de skriftligt besvara frågor om hur de tyckte att deras tre år på skolan hade varit och vilka råd de ville ge de som till hösten skulle börja i sjuan där. (Att låta dem göra detta i grupp ger den arbetstyngde rektorn lite färre lappar att gå igenom, och gör att man slipper en massa "löjliga" svar. Gruppdiskussionen leder till större allvar.)

Fråga tre var alltid: Hur är en brta lärare?

Alla gånger jag gjorde dessa utvärderingar kom alltid samma egenskap högst upp på listan. En bra lärare ska ha humor. I stort sett alla grupper som någonsin har fyllt i enkäten har svarat dessa. 

Jag tror inte att de med humor menar att en bra lärare ständigt ska berätta roliga historier. Men en bra lärare ska kunna skratta då och då, och se det lustiga i saker och ting, kanske inte heller alltid ta allting så gravallvarligt. Och utifrån det elever har sagt när jag pratat med dem så handlar det om att skratta med eleverna, inte åt dem.

Sedan kom alltid egenskaper som att vara rättvis, att kunna hålla ordning, att vara duktig på att få elever att förstå och så vidare. Nästan aldrig fanns "god ämneskunskaper" med på listan. Men det kanske var underförstått. En lärare som inte behärskar sitt ämne är ju sällan bra på att lära ut.

Det år jag var studierektor i Haninge tränade jag samtidigt ett basketlag med flickor ur årskurs 8 på skolan. När vi åkte iväg på bortamatcherna glömde tjejerna ofta bort att jag var deras studierektor (och i flera fall före detta lärare). Då berättade de fritt ur hjärtat. Det var mycket tydligt vilka lärare de gillade och vilka de inte tyckte var vatten värda. (Som tur för vissa var detta långt innan någon tänkt på individuella löner för lärare.)

En bild av deras ideallärare växte fram. Givetvis skulle humorn finnas där, men det var en annan egenskap som smällde lika högt. De lärare de alltid talade berömmande om var de som i deras ögon verkligen brydde sig om eleverna. Det var den lärare som såg när någon var ledsen och var beredd att stanna några minuter efter lektionen slut för att prata, den lärare som hade förståelse för att eleven inte alltid var på topp, och att man någon gång kunde glömma läxan. Det var de lärare som umgicks med elever istället för att formellt patrullera när de hade rastvakt. Det var också de lärare som gjorde det roligt och spännande att gå på lektioner, de som kunde få eleverna genuint intresserade av det som skulle läras in.

Mina iakttagelser är 15-20 år gamla, men jag tror de gäller än. Jag tror att det eleverna främst vill ha är lärare med humor, som genuint bryr sig om sina elever och som får dem att tycka att det är roligt att gå på lektionerna. Jag tror också att det är dessa lärare som får elever som har goda studieresultat. För vem vill inte göra sitt bästa om man har en sådan lärare.