ukulelemorfar

Jag har just avslutat läsningen av Philippa Gregory's utmärkta roman "The White Queen" (snart som TV-serie på svensk TV). Den handlar om hur Elizabeth Woodville blir drottning under inbördeskriget i England på 1400-talet, det som populärt kallas "Rosornas krig". En stor del av boken beskriver hur hon och hennes make, kung Edward, kämpar för att behålla makten. En nyckelfaktor är att ständigt belöna sina stödjare med land, pengar och titlar.

Jag fick en obehaglig känsla av att vi är på väg åt samma håll just nu när jag läste en kvällstidningslöpsedel idag som ställde frågan om vilket parti som ger läsaren mest i plånboken. Är det detta politiken har reducerats till, att ge enskilda personer mest i plånboken, likt Edward och Elizabeth köpa stöd?

Vi hade en intressnt diskussion på fikarasten igår om just detta. En av de som diskuterade livligast hävdade att politiska partier i första hand styrs av vad som är bra för partiet. Man gör det som man tror vinner väljare, och huvudsaken är att komma till makten. Tyvärr är jag benägen att hålla med honom.

 

Herbert Tingsten påstod för mer än 50 år sedan att de politiska ideologierna då var döda. Jag undrar vad han skulle sagt idag.

Olof Palme, som jag anser var ideolog, sa att "politik är att vilja". Jag håller med, men vilja vad? Det måste handla om mer än en vilja att ta makten, att ha en tanke om vad man ska använda makten till.

En av mina favoritförfattare Stephen R Covey skriver i sin bok "Principle Centered Leadership" att varje ledare måste ha ett "true north", en kompassriktning som styr. Utan detta "true north" blir vi vindflöjlar som bara drar dit vinden för oss.

För mig är detta politikens kärna, att känna sitt "true north". Om jag ger mig in i politiken måste jag ha en tanke om vilket samhälle jag vill vara med och skapa. Framför allt måste jag ha en tanke om vilka värderingar som ska styra detta samhälle, och en idé om hur jag ska kunna arbeta för att komma dit.

Det är omöjligt att sia om hur framtiden kommer att se ut, men om jag är grundad i mina värderingar och vet vad jag kan och inte kan kompromissa med, kommer mitt "true north" att lotsa mig igenom det som händer kring mig. Mina värderingar, och min vision, kommer att avgöra vad som är riktigt handlande.

Det gäller också som politisk ledare att kunna presentera visionen, och arbeta med helhetsbilden. Jag upplever att politiken idag är väldigt detaljinriktad. Ett löfte om jobbaskatteavdrag hit, ett annat löfte om några procents höjning av A-kassan dit och så vidare. Vem står för helheten? Vem beskriver vilket samhälle han/hon vill leda oss in i?

 

Jag tror också att vi måste tona ner kraven på våra politiker. Hur många skräms inte från att engagera sig för att man vet hur påpassad man blir. Det måste bli fler politiker i Sverige. De politiska uppdragen måste bli åtråvärda. Ju fler som slåss om den, desto större chans har väljarna att välja de som inger mest förtroende och verkar vara de mest kapabla. Och det kanske inte är de som odlats fram inom partiapparaterna, utan kanske de som varit ute och arbetat utanför politiken också. Idag tycker jag att alltför många politiker är alltför slipade, och rädslan att säga något felaktigt som skulle kunna stöta bort någon väljare verkar vara större än viljan att säga något riktigt värdefullt eler att berätta vad man verkligen tror på. Tage Danielsson beskrev detta redan i revyn "Under dubbelgöken" 1979. Lyssna gärna på hans kuplett "En glad amatör", som är kusligt aktuell även idag.

 

Jag satt som nämndspolitiker i slutet av 1970- och början av 1980-talet. Bara en kort period, bara ett ersättaruppdrag i en kulturnämnd. Den gången slutade jag för att mitt ideella arbete i en idrottsförening tog massor av tid, och jag kände att det var viktigare att lägga fritiden på Brandbergens tonåringar än på det politiska. Jag tyckte att vi politiker fick kämpa i alldeles för mycket motvind mot några stelbenta tjänstemän. Men jag har bestämt mig för att engagera mig igen. Imorgon betalar jag in medlemsavgiften i mitt gamla parti, och sedan får vi se vad som händer. Jag hoppas jag fortfarande får gehör för mitt "true north".