ukulelemorfar

Begick musikaliskt självmord igår eftermiddag. Startdag för projektet Musik i Dalsland och vi behövde musik till första halvan. Så jag frågade Anna om vi kunde köra ett par låtar. Och det gjorde vi, inklusive två korta gitarrsolosnuttar, som båda gick sämre än så där. Hur kunde jag vara så dum att ge mig på att spela solon när artisten efter pausen hette Emil Ernebro. För er som inte vet är Emil en superb gitarrist, och en mycket duktig berättare.
På kvällen drog vi ner till Göteborg och Nefertiti. Första gången för mig där. Men inte första gången jag såg Fairport.
Vi fick bord mitt i lokalen, inte allt för långt från scenen så vi både såg och hörde bra. God mat och Newcastle Brown Ale förhöjde kvällen än mer.
Bandet var i mycket fin form, fulla av spelglädje och med en låtlista som innehöll många av mina favoriter. Tänk att få höra Honour and raise live, liksom Sir Patrick Spense, och den nya versionen av Cell song. Och en riktigt tuff version av Matty Groves som avslutning.
Fick en pratstund med fyra av de fem, och Ric chockade medföljande Anna genom att tillägna henne en låt, och ställa upp för lite fiolsnack efteråt. Sämre fiolspelare kan man få råd av.
Och så var Martin och nästan hela West of Eden där. Kul att träffa dem och planera lite inför vår gemensamma konsert i augusti. (Detaljer kommer.)
Enda bommen var att jag hade tänkt att ta med lite CD att dela ut till Fairport och WoE. Men det får bli en annan gång.